Kategori: Biblioteksvardag i Uppsala

I rampljuset

Få bibliotek får chansen att stå så mycket i vad som kallas ”mediernas rampljus” som Uppsala universitetsbibliotek. Detta har varit tydligt under de senaste månaderna. De nya lokalerna och valborgsfirandet är uppmärksamhetsdrivande, men det som händer i verksamheten hamnar också i ljuset – t.ex. digitaliseringsarbetet. Dessutom används bibliotekets miljöer ofta när universitetets anställda skall presenteras i media. När Biblioteksbladet nyligen skrev om biblioteksutbildning porträtterades tre av ABM-institutionens studenter med boksalens praktfulla hyllor i bakgrunden. Givetvis hamnade bilden på framsidan.

Det är viktigt att bibliotek syns. Jag brukar säga att en av utmaningarna för ett universitetsbibliotek är att när vi gör vårt arbete som bäst märks det inte. De digitala resurserna hamnar utan mankemang på forskarnas skärmar, det svårhittade manuskriptet dyker som genom ett trollslag upp i specialläsesalen, den som vänder sig till Fråga Biblioteket får omedelbart svar på en kvistig fråga. Så skall det vara. Bibliotek har en tjänande roll och skall som en skicklig servitör osynligt se till att allt flyter utan problem.

Svårigheten med väloljade bibliotekstjänster är förstås att tjänsterna tas för givna. Sånt kan till exempel ställa till det när man diskuterar vad bibliotek får kosta.

I svensk media talas idag mycket om bibliotek. Ofta med anledning av nedläggningar, renoveringsbehov, nya typer av problem och utmaningar. Lite för ofta får biblioteksfrågor ”negativt spin”.

Det är viktigt att fånga varje tillfälle att berätta om ett biblioteks verksamhet, inte minst allt det bra som görs.  Lyfta fram utveckling, förändring, nya utmaningar. Mediakanalerna är idag många, och man behöver finnas i alla: sociala media, tryckta media av olika slag, TV och radio. Jag har medverkat i alla, men nyligen fick jag faktiskt en ny mediaerfarenhet. Jag och två kolleger deltog i en podcast. Nåja, det liknade allt mest en radiosändning. Men roligt var det, och vi fick ännu en chans att berätta berättelsen om det universitetsbibliotek där vi arbetar. https://bizartpodden.podbean.com/

Vad jag tycker om universitetsbibliotek

Igår var det sista april. Då samlades i vanlig ordning uppemot 40 000 personer framför Carolina Rediviva. Aldrig får väl ett bibliotek stå så i centrum som Carolina gör sista april varje år. Situationen är väl inte sådan att man grubblar alltför mycket på nyttan med huset man samlats framför. I samband med mottagningen inne i biblioteket tillät jag mig dock att göra ett så kallat ”boksläpp”: en liten skrift om meningen med universitetsbibliotek. Den är från idag fritt tillgänglig på: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1306243

Ämnet har upptagit mina tankar under de senaste sju åren. Biblioteksvärlden förändras i rasande tempo. Även om grunduppgifterna förblir desamma utförs de på nya sätt. Min övertygelse är att universitet  och högskolor  behöver sina bibliotek. Däremot är vi inom branschen dåliga på att berätta historien om bibliotekens nytta. Vi gör det i verksamhetsplaner och strategiska dokument, någon gång också i branschartiklar. Ofta är våra berättelser riktade till de redan frälsta och argumenten de gamla vanliga.  Den text jag skrivit är ett försök att för forskaren berätta om nyttorna med ett stort universitetsbibliotek– dessa nyttor är numera långt ifrån begränsade till den fysiska byggnaden. Skriften vänder sig också till en bredare krets läsare som kanhända vanligtvis tänker på folkbibliotek när  biblioteksfrågor kommer på tapeten. Lärosätesbiblioteken är dock värda sin egen historia. Det här är min.

I fysisk form finns boken i shopen på Carolina Rediviva från 2 maj. I bokform kommer den också att kunna beställas genom vår webb-shop eller bokhandeln. ISBN 978-91-506-2756-5

Om ett universitetsbiblioteks uppgifter

I fredags recenserades i en understreckare i Svenska Dagbladet professor Lars-Gunnar Larssons bok Per Holmberger och sockenlapparna språk. https://www.svd.se/nar-samerna-slutade-betraktas-som-svenskar Det är en viktig bok som via en språklig undersökning av ett 1700-talsmanuskript visar hur samerna i äldre tid var en naturlig del av det svenska samhället i stora delar av landet. Boken rekommenderas varmt och recensionen ger en god bild av forskningsresultaten.

Larssons undersökning är ett gott exempel på hur involverat ett universitetsbibliotek kan vara såväl i själva forskningsprocessen som i spridningen av forskningens resultat. Per Holmbergers uppteckning av ”sockenlapparnas” språk förvaras alltså i Uppsala universitetsbiblioteks handskriftssamlingar djupt nere i Carolina Rediviva och har studerats av forskaren i bibliotekets specialläsesal.  Lars-Gunnar Larsson valde sedan att ge ut den i en av bibliotekets Acta-serier (där för övrigt undertecknad är huvudredaktör). Så sker ibland när det gäller exempelvis studier av material ur UUB:s samlingar. http://acta.mamutweb.com/Shop/List/-Acta-Biblio-R-Univ-Upsalien-0346-7465/14/1 Bokens formgivning gjordes av personal vid UUB:s grafiska service, och när boken väl var klar ordnades ett boksläpp på Carolina, som ju har lokaler som passar utmärkt för evenemang. Den fysiska boken kan nu beställas via UUB:s webbshop. Lagerhållningen är god. Lagret går tillbaka mer än hundra år.

Samtidigt lever boken en digitalt liv.  Den är i sin helhet fritt tillgänglig via UUB:s DiVA-tjänst  http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1166583, och hade redan innan recensionens publicerades i SvD laddats ner som fulltext mer än 400 gånger. Det skall bli intressant att se hur många nedladdningar recensionen genererar.  (I DiVA ligger förresten även Per Holmbergers magisteravhandling från 1776 om namn på djur i vissa delar av bibeln. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:804110 )

Men också källmaterialet till Lars-Gunnar Larssons bok – det vill säga Per Holmbergers 1700-talsuppteckning av sockenlapparnas språk – har gjorts tillgängliga via bibliotekets tjänster. Man hittar alltså manuskriptet fritt tillgängligt på vår kulturarvsplattform Alvin https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:183592 

Jag brukar säga att ett modernt universitetsbibliotek har fyra verksamhetsområden: samlingar (fysiska och digtala), interaktion med främst forskare och studenter, men också med allmänheten, publicering och platsskapande. Tillsammans skapar detta den praktiska akronymen SIPP.   Historien ovan visar hur ett viktigt forskningsprojekt som Lars-Gunnar Larssons kunnat dra nytta av alla de fyra verksamhetsområdena.

Grattis KB

Idag har Kungliga biblioteket gått ut med nyheten att man fått en Rausing-donation på inte mindre än 30 miljoner. Med pengarna räknar KB med att kunna digitalisera alla svenska tidningar fram till 1906. Både bibliotekarien och forskaren i mig gläds. Jag har i mitt liv ägnat veckor, kanske månader åt att rulla mikrofilm på jakt efter olika företeelser i 1800-talets tidningar. När jag gav ut C.J.L. Almqvists romaner var exempelvis en mödosam uppgift att leta recensioner och omnämnanden i samtidens tidningar. Redan på 1840-talet producerades väldiga mängder tidningssidor  och arbetet vid mikrofilmsläsaren kunde ibland förefalla tröstlöst. Nu – eller snarare när projektet är slutfört om några år – kommer en sådan arbetsuppgift att klaras på en kafferast.

Förhoppningsvis skickar detta ännu en signal om landets stora behov av att digitalisera sin historia. Inte minst det unika materialet behöver tas om hand. Våra stora bibliotek – till exempel Uppsala universitetsbibliotek – har oerhörda samlingar av handskrifter, bilder, unika tryck som vill bli nåbara för alla. I Uppsala ligger mängder av material fritt tillgängligt på  på http://www.alvin-portal.org  – men jämfört med vad som finns i bibliotekets valv och magasin är det bara en bråkdel.

Grattis till Kungliga biblioteket. Läs mer på http://www.mynewsdesk.com/se/kungliga_biblioteket/pressreleases/donation-paa-30-miljoner-goer-historiska-nyheter-fria-foer-alla-2681943

 

 

Året som gått

Under mars månad befann jag mig i den administratörsverklighet som innebär att man planerar nästa kalenderår, redovisar det gångna året och efter bästa förmåga lever i det närvarande.

2019 kommer säkert att erbjuda intressanta utmaningar – det ligger i moderna biblioteks natur att vara föränderliga.

2018 är i full gång. Det gäller att hålla sig fast i sadeln.

Och 2017 är lagt till handlingarna. Före påsk lämnades universitetsbibliotekets verksamhetsberättelse. Som alltid är det en läsning som påminner om hur mångahanda och komplexa en ett universitetsbiblioteks uppgifter är. Och hur mycket UUB har hunnit med under ett år. Redovisningen finns på  http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/verksamhetsberattelser/ 

Lämplig illustration från 2017 är det gamla katalogrummet på  Carolina Rediviva, tömt på allt innehåll och i väntan på en ”total make-over”. Just nu är det ett byggområde. Kring sommaren 2019 kommer här att finnas ett kafé/restaurang i två våningar.

 

 

 

Nya mål och strategier

Vid biblioteksnämndens sammanträde 20 april antogs nya mål och strategier för Uppsala universitetsbibliotek. Det är ett rejält dokument som det tagit hela hösten och vintern att arbeta fram. Målen och strategierna speglar verkligen mångfalden i den verksamhet som ett stort universitetsbibliotek  bedriver. Dokumentet bygger på de fyra biblioteksben som diskuterats i tidigare blogginlägg: samlingar, interaktion, publicering och platsskapande.  Målen går ut på att säkra tillgången till informationsresurser, arbeta integrerat i universitetet,  tillgängliggöra Uppsala universitets vetenskapliga produktion samt skapa stimulerande platser för forskning, studier och bildning.

Några av strategierna är att:

– prioritera förvärv av digitala resurser och utvecklande av digitala arbetssätt

– säkra den långsiktiga tillgången till unikt och värdefullt fysiskt material

– bedriva omfattande digitalisering av unikt och svåråtkomligt material

– öppna forskningsmöjligheter genom att göra samtliga kataloger digitalt sökbara

– i samspel med fakulteterna utveckla och genomföra kurser och utbildningsinsatser fysiskt och via e-lärande vad gäller digitala färdigheter och medie- och informationskompetens

– erbjuda effektiva studiemiljöer i bibliotekslokaler som är trygga, flexibla, tekniskt välutrustade, sociala och funktionella

– delta i nationella infrastrukturella samarbeten och bidra till rationaliseringar

– kommunicera hur biblioteket kommer till nytta inom universitetet och i samhället

 

Men det stannar inte där. Sammanlagt innehåller dokumentet fyrtio strategier uttryckta som ”streck-satser”.

Arbetet är ingalunda slut nu när nya mål och strategier är beslutade. Nu börjar det verkliga jobbet. De vackra men ibland abstrakta formuleringarna skall ges mening genom verksamhets- och handlingsplaner. Prioriteringar och tidsplaner måste konkretiseras. Vilka nya digitala arbetssätt skall utvecklas? Vad är en effektiv studiemiljö?  Och när skall alla UUB:s kataloger göras sökbara? Just detta med de sökbara katalogerna är ett bra exempel på nyttan men också utmaningen med måldokument. Det är ganska självklart att bibliotekskataloger skall vara digitala, men fyra århundraden av intensivt samlande och kataloglager på kataloglager  gör att fortfarande är bara en mindre del av Uppsala universitets fysiska  samlingar smidigt sökbara på nätet.  Papperskatalogerna är fortfarande huvudvägen in i de samlingar som är mer än 50 år gamla, även om den väldiga Katalog -1962 finns ”blädderbar” på nätet. http://ub.uu.se/soktips-och-sokteknik/bibliotekskataloger-a-till-o/katalog-1962/  Vi har många år av svårprioriterat och kostsamt arbete framför oss.

Men biblioteket har visioner.  I mål- och strategidokumentet finns tre pregnanta stycken som försöker beskriva  de stora ambitionerna ( ambitioner som på sätt och vis biblioteket alltid haft). UUB skall finnas i universitetets centrum och vara landets bredaste forskningsbibliotek: ”öppet, utåtriktat och väl integrerat i universitetet.”  Det skall vara ett föredöme vad gäller studie- och forskningsmiljöer och en stark inrättning för ”kunskapsinhämtning, kunskapsspridning, kunskapsutveckling, kunskapsrespekt och kunskapsbevarande. ”  Normalt är ordupprepningar inte eftersträvansvärda och stilpoliser har ett gott öga till sådana. I tider av påhittade fakta, fejkade nyheter,  ryktesspridning och misstro mot vetenskapen tål emellertid ordet ”kunskap” att upprepas hur ofta som helst.

 

Länk till Mål och strategier för Uppsala universitetsbibliotek http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/

Post festum

Sista april-firandet är över för denna gång. I år var kanske 40.000 personer samlade framför Carolina Rediviva. Solen sken och allt förlöpte på bästa sätt.  Traditionsenligt höll jag tal i Boksalen, numera före mösspåtagningen eftersom OD sjunger på trappen någon minut efter klockan 15. Ungefär 150 personer brukar delta i bibliotekets mottagning, och mellan 14 och 15.30 minglas det. Förtäringen är enkel, men sällskapet glatt. För den som kan tänkas vara intresserad följer här talet jag höll klockan  halv tre – lite grann en blandning mellan reflexioner över tidens gång, biblioteks nödvändighet och vårens ankomst.

”Rector Magnifica, Your Excellencies,  kolleger, studenter, mina damer och herrar.

Efter regn kommer sol. Eller. Efter sol kommer regn.

I många epoker har man sett på världens gång som en evig cirkelrörelse. Årets och dygnets växlingar. Goda tider följs av dåliga och tvärtom. En evig mekanism driver oss varv efter varv genom tillvaron.

Och så har det funnits tider som ser allt som en evig utförsbacke. Efter guldåldern följde en silverålder, och sen har det bara blivit värre. Mestadels har man tänkt sig att man i skrivande stund befinner sig i en bister järntid och i en åldrad värld, Mundus senescens. Till saken hörde att man oftast tänkt sig att domedagen var nära.

Sen har vi det optimistiska 1800-talet som gav oss idén om ständig utveckling. Allt blir bara bättre och bättre. Världen är predestinerad att bli en allt utmärktare plats, helt i enlighet med Guds, Ödets eller Samhällets krafter.

  • Som människa tror jag på utveckling och den ljusnande framtiden.
  • Som forskare kan jag förstå de historiska människor som ibland upplevde att allt gick käpprakt åt helsike.
  • Och som en kugge i det akademiska urverket lever jag i den ständiga upprepningen. Jag springer i hjulet som hela tiden snurrar. Om 27 minuter är det vår i Uppsala igen, precis som varje år. Om 29 minuter börjar OD sjunga, precis som förra året. Om några månader börjar höstterminen igen, och Uppsala genomför sin drygt 1000:e terminsstart.

Jag får lust att lägga betjäntens  servett över armen och utbrista: “The same procedure as last year, Rector Magnifica.“ Detta är gentagelsen, charmen och det storslagna i den produktiva, ständigt snurrande kunskapskvarn som ett stort universitet är.

Men när man talat färdigt om tidens gång är det dags att tala om ögonblicket, tillfället, occasio på latin.

Här och nu.

På detta tidens smala näs…

Mer fokus på ögonblicket blir det inte i den här stan än klockan 15.00 idag – just när Rektor sätter mössan på huvut. Det är underbart, att detta oerhörda fokus på ett enda jublande och koncentrerat ögonblick varje år infaller just på universitetsbiblioteket, en plats och en verksamhet som normalt kännetecknas av långsam och långsiktig uppbyggnad, utveckling och tillväxt av digitala och fysiska resurser för världens ständiga förbättring.

Nu kommer alltså reklamen. Universitetsbiblioteket är den tysta infrastruktur inom universitetet som förvaltar den information som forskning och utbildning behöver. Biblioteket är numera också den digitala plats där kunskap om universitetets forskning sprids. Förra året laddades 2,9 miljoner fulltexter ner runt om i världen, alla producerade vid Uppsala universitet och förmedlade genom bibliotekets Diva-system. I veckan som gick slog vi dessutom igenom vallen 100.000 poster i  vår kulturarvsdatabas – det växande  slottet Alvin. Eftersom biblioteket alltid vill ligga ett steg före den vanliga tideräkningen  la vi förra veckan ut Olof Rudbecks förunderliga Blombok från 1600-talets slut  – den är nu heldigitaliserad i Alvin. 3500 akvarellplanscher med alla tillvarons vackra blommor. Denna rudbeckska och vårblommiga prakt levererade biblioteket åtskilliga veckor före Moder Natur som brukar vara lite långsammare i starten.

Kretsgångar och omstarter. Samtidigt läggs år till år. Jag vill faktiskt hälsa en person särskilt välkommen. Christer Nordström från polisen som idag gör sin 47:e och sista Valborg i tjänsten. Välkommen. Jag tror att du har sett åtskilligt både av hur världen och valborg utvecklas mot det bättre och hur allt ständigt återkommer.

Biblioteket fick förra veckan  nya Mål och strategier. Ett digert dokument för en bred verksamhet. Där finns också sköna visionstexter, och jag vill berätta att där finns en mening som skulle kunna sägas lida av störande upprepning men där upprepningen är  själva poängen.

I bibliotekets måldokument står att vi här skall vara tydliga i vår identitet och klargöra vår roll, jag citerar: ”vår roll som stark inrättning för kunskapsinhämtning, kunskapsspridning, kunskapsutveckling, kunskapsrespekt och kunskapsbevarande.”

Nyckelordet är kunskap. Denna skall samlas, bevaras, respekteras och spridas. Jag tror vi alla här inne är eniga om detta ords betydelse för världens och vårt samhälles goda utveckling.

Våren närmar sig i blommig kostym. Nu är väl hen sisådär 22 minuter bort, om vi utgår från den tideräkning som gäller här i stan. Karlfeldt skriver  om hur vårsolen

”fäster kring skogens mörka kjol | en hasselfrans”.

Och han konstaterar att

”Av musikanter ett brokigt band

styr upp mot vårt land.”

Eftersom biblioteket är en del av Uppsala universitet är våra musikanter från Kungliga akademiska kapellet. Musikanter – ge oss en fanfar till våren.”

 

Året som gick

Till årets mödor och glädjeämnen hör författande av en verksamhetsberättelse. Möda därför att det kostar arbete. Glädje eftersom berättelsen verkligen visar hur mycket bra verksamhet som blir utförd. Ibland tänker jag så här: ett tecken på att en stödjande infrastruktur – som ett universitetsbibliotek – gör sitt jobb är att det inte märks. Det skall vara självklart att informationsresurserna hamnar på användarnas skärmar, att boken kommer upp från magasinen och att man snabbt och självklart får svar från Fråga biblioteket. Just på grund av denna ”service-funktions-osynlighet” är det välgörande att få berätta hur mycket som sker i en stor verksamhet som vår.

2016 års verksamhetsberättelse för Uppsala universitetsbibliotek har nu överlämnats till Rektor. Länken hittar läsaren nedan.

På första sidan konstaterar jag: ”Året 2016 har varit ett av de mest händelserika sedan universitetsbiblioteket 1977 övergick från att vara ett s.k. ’statligt bibliotek’ med separat finansiering och istället blev en helt integrerad del i Uppsala universitet. Biblioteket har genomfört en omfattande omorganisation, fått ny arbetsordning, påbörjat arbetet med nya mål och strategier, erhållit beslut om en större ombyggnad av Carolina Rediviva samt genomgår en omfattande generationsväxling.”

Det ovanstående är  lite av en sammanfattning av det nya som är på gång. Därtill kommer redovisningen av allt det löpande som sker.: 1,6 miljoner besökare (Carolinabesöken ökade med 100.000 under 2016). 6 miljoner universitetsinterna full-textnedladdningar ur vår databaser, 405 fysiska böcker producerade i huset,  drygt 16.000 studenter som tagit del i vår undervisning. Och så vidare.

Ibland kan man unna sig en liten piruett i en verksamhetsberättelse. Carolina-byggnaden står centralt placerad året runt  – dels i stadens öst-västliga huvudaxel, dels på linjen mellan universitetshuset och nya Segerstedthuset. Men en dag per år är Carolina alldeles särskilt i centrum. Jag tillät mig skriva följande om sista-april-firandet förra året:

”På grund av universitetshusets ombyggnad förlades 2016 års konsert med Orphei Drängar till Carolinas trappa. Utomhuskonserten inleddes några minuter efter klockan tre och förmodligen har aldrig tidigare så många personer samlats framför en svensk biblioteksbyggnad: uppskattningsvis 35 000 personer deltog i vårfirandet utanför Carolina.”

Snart är det dags igen. Jag skriver detta på årets hittills vackraste dag. Glad vår.

Verksamhetsberättelsen hittas på http://ub.uu.se/digitalAssets/299/c_299234-l_3-k_verksamhetsberattelse-2016-universitetsbiblioteket-ufv-2017_13.pdf

Det osynliga biblioteket

Skärmklipp VB13

När ett bibliotek fungerar som allra bäst är det sömlös, självklart, osynligt. På ett modernt universitetsbibliotek skall de vetenskapliga artiklarna hamna på forskarens skärm med en enkel knapptryckning. Det skall inte märkas att ett helt nätverk av professionella bibliotekarier köpt resurserna och gjort dem sökbara och tillgängliga på universitetets webb.

Moderna bibliotek är digitalt tunga och biblioteksservice tas ofta för given, precis som annan infrastruktur i samhället eller på arbetsplatser. Och så skall det vara. Men bibliotek är lite som vägnätet: väg- och vatteningenjörer, asfaltsläggare, vägmålare, skyltmakare, rödljuskonstruktörer, snöröjare, trafikpoliser och förmodligen ett stort antal andra yrkeskategorier  måste hålla kontinuerlig uppsikt över verksamheten. Annars kommer inte jobbaren till sitt arbete.

En viktig och prioriterad uppgift är således att göra biblioteket och dess verksamhet synlig. Som chef för UUB är man tacksam att Carolina Rediviva reser sig över Uppsala som en ständig och fysisk påminnelse om bibliotekets plats mitt i universitetets vardagsvärld. Men många andra sätt behöver prövas för att visa hur biblioteket bidrar till att uppnå universitetets mål. Det osynliga biblioteket behöver göras synligt. (Jag har förresten redan varit inne på ämnet. Se min blogg-text från 25 nov 2012).

I mars varje år lämnas UUB:s verksamhetsberättelse till Rektor. Innehållet är matigt och intressant, men formen inbjuder väl knappast till bläddring och lustläsning. I år har alltså texten försetts med kompletterande bilder, statistik och ett snyggt typsnitt.  Alldeles före midsommar kom pappersversionen från tryckeriet, och de första exemplaren kunde överlämnas till universitetets konsistorium som var på studiebesök på Carolina. Samtidigt lades förstås hela den utvidgade verksamhetsberättelsen ut på nätet  http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/verksamhetsberattelser/

Målet är att påminna om bredden och komplexiteten i ett stort forskningsbibliotek. Lite grann är ett bibliotek som ett isberg – nio tiondelar döljs under vattenytan.

Sifferruta ur UUB:s verksamhetsberättelse för 2013

Sifferruta ur UUB:s verksamhetsberättelse för 2013

 

Lucia 2013

Varje år firas Lucia på Carolina. Klockan halv tio – när solen till sist har orkat upp över horisonten – samlas flera hundra åhörare i A-salen för att lyssna till skönsång från absid och gallerier. I år förstärktes evenemanget med en stråkoktett från Kungliga Akademiska kapellet.

Men dessförinnan samlas personalen i decembermörkret för luciakaffe. Då håller också överbibliotekarien ett tal. Så här lät detta i år:

”Min gamla pappa tog ibland till ett tyskt uttryck: ”Potz Donner, haben wir das alles getan?” Jag har alltid undrat varifrån han fick det citatat. Men nätet är fantastiskt. Igår fick jag klart för mig att det var den svenske kungen Fredrik I som sa detta när han hört ett hyllningstal som prisade allt vad han gjort och presterat. ”Potz Donner, haben wir das alles getan?” – ”Å tusan, har vi gjort allt det där?”

Nu skall jag hålla ett hyllningstal till universitetsbiblioteket och räkna upp en del av allt det där vi hunnit under år 2013 utöver den vardagsservice som är själva ryggraden i vår verksamhet.

Vi har påbörjat arbetet att bli effektivare genom tvärfunktioner i en matrisorganisation.

Vi har drivit arbetet framåt vad gäller olika byggprojekt – nu finns en skiss på hur vi skulle kunna få till entréplanet på Carolina.

Almedalsbiblioteket på Gotland – i alla fall 3/8-delar av det – har blivit ett enhetsbibliotek inom UUB, och vi har kunnat hälsa 7 gotländska medarbetare välkomna.

Vi har säkrat finansieringen för 2014 och utarbetat ett nytt budgetflöde.

Och en viktig sak – vi har fastställt Mål och strategier för UUB.

Vi har anställt 18 nya medarbetare och tackat 12 personer som gått i pension efter lång och trogen tjänst. Ett antal nya chefer är också rekryterade.

Vi har infört nya riktlinjer i rekryteringsprocessen och antagit en krishanteringsplan.

En kommunikationsgrupp har formerats under hösten och börjat arbeta på intern och extern kommunikation om bibliotekets verksamhet. Personalmötena lägger vi nu ut på nätet.

Vi har förnyat maskinparken inom IT och Repro; där ute i omvärlden tittar man med avund på vår nya Hasselbladare.

Digitaliseringsflödena är satta och Alvin färdigt för lansering.

Donationer har influtit till kulturarvet, och jag kan redan avslöja att mer är på gång. Återkommer om detta.

Vi har haft besök av kungaparet, ett presidentpar, en utländsk utrikesminister och mer än tjugo ambassadörer. Rektorer från andra lärosäten besöker oss med glädje, och vi har visat samlingarna för nobelpristagare, donatorer, skolklasser, pensionärsgrupper och många andra vänner.
DiVA-konsortiet har fått hela fem nya medlemmar, och antal fulltextnedladdningar har ökat med 33 % på ett år.

”Potz Donner, haben wir das alles getan?” Ja, det har vi. Det och mycket mer.

Sammantaget kan man konstatera att det går bra för Uppsala universitetsbibliotek. En applåd för oss alla!

Fyra saker till. Virginska priset, Lucia, julklappen och God Jul.

Det Virginska Priset utdelas årligen till en medarbetare inom Uppsala universitetsbibliotek. Priset, 10 000 kronor, skall utgöra en belöning för bibliografiska och/eller bokhistoriska insatser med avseende på samlingarna vid biblioteket.

I år utdelas det Virginska priset till Ali Muhaddis. Han får det för sitt mångåriga arbete med att synliggöra bibliotekets internationellt viktiga samlingar av arabiska och persiska handskrifter. 2012 utkom hans Catalogue of The Persian Manuscripts in Uppsala University Library följd i år av en engelsk utgåva – A Concise Catalogue of the Persian Manuscripts in Uppsala University Library.

För det andra. Tack till Lucia och hennes raska följe. I enlighet med traditionen skall Lucia få en minnessak. Ebba, får jag be dig komma fram?

För det tredje. I år blir det inget hårt julpaket utan ett mjukt. Alla trendspanare understryker att upplevelser är viktigare än prylar. Den 13 mars klockan 18.00 är ni alla inbjudna till universitetsaulan där Fredrik Lindström håller föreläsningen ”Svensk mentalitet”. Förhoppningsvis kan han svara på om Sverige är landet Lagom eller landet Extrem. Vi ses där – mail om detta kommer till alla medarbetare idag.

Och slutligen.

Tack för i år. Jag ser verkligen fram mot 2014 då vi kommer att ha ännu större anledning att förundra oss över hur mycket vi förmår inom Uppsala universitetsbibliotek. För mig återstår nu att önska God Jul och ett Gott Nytt År.”