Månad: december 2021

Igår publicerades den digra jubileumsboken Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021. Verksamhet, samlingar, historia, betraktelser. Rektor fick det första exemplaret vid ett försiktigtvis nedskalat boksläpp. Förutom honom var endast de som bidragit till boken närvarande i Boksalen – nuvarande och tidigare anställda vid universitetsbiblioteket.

                          På imponerande 622 sidor (lika många som i jubileumsboken för hundra år sedan) berättar bidragsgivarna i text och bild om bibliotekets olika samlingar och verksamheter. Boken har också redigerats och grafiskt formgivits på UUB, den distribueras genom ACTA-utgivningen placerad i samma organisation och görs öppet tillgänglig via DiVA-plattformen, också den administrerad av Uppsala universitetsbibliotek. Den vackra kassett som Rektors exemplar överlämnades i  är dessutom tillverkad i bokbinderiet på Carolina Rediviva.  Förutom själva tryckningen är alltså detta helt och hållet är en in-house-produktion. Få kunskapsorganisationer har idag förmågan att hantera samtliga led i skapandet och spridningen av information. Uppsala universitet är genom sitt bibliotek en sådan.

                          Men varför göra en tryckt bok?  En enkel utläggning av artiklarna på nätet hade väl krävt betydligt mindre arbete? Det finns goda skäl.

                          Bokpublicering kräver mer arbete och mer samverkan och därför större omsorg.  Det kostar också mer, så att göra en bok manifesterar att det är något viktigt som skall förmedlas. Markeringar av betydelse och av ögonblick i tiden har genom historien gjorts i fysisk form. På så sätt är jubileumsboken lite av en modern runsten. Fyller man 400 år skall det synas i tingens värld. En bok gör också anspråk på hållbarhet. Den har goda möjligheter att överleva i många hundra år utan några större åtgärder. Det är en trösterik tanke att överbibliotekarien på Uppsala universitet helt säkert kommer att bläddra i den här volymen inför bibliotekets 500-årsjubileum på 2100-talet.

                          En bok är vidare den viktigaste symbol vi har för kunskap, vetenskap och intellektuell verksamhet. Jag har svårt att tro att detta kommer att ändras, även om digitala sätt att publicera naturligtvis har massiva fördelar: snabbhet, informationsmängd, sökbarhet. Bokformen har andra goda sidor, bland annat slumpmässighet. På nätet slåss sluga algoritmer om vår uppmärksamhet. Chansen att på egna villkor överraskas  är större för den som  på måfå plockar ut en bok ur en hylla. Bläddrar man i en antologi som den som biblioteket igår gav ut hittar man ämnen och infallsvinklar som man aldrig anat.

                           Men en bok är också ett vältaligt ”Thing of Beauty.” Formen bär på betydelse. Jag har hört matematiker tala om skönheten i en elegant lösning. På nätet hittar man listor över matematikens vackraste ekvationer. Eulers identitet tycks höra till favoriterna och har liknats vid en Shakespeare-sonett. Jag prövar en tanke:  Om det digitala är prosa – arbetsför och praktisk –  så är den välgjorda tryckta boken poesi. Den strävar efter att ge koncentrerad och harmonisk form åt innehållet och äger en  lyster och koncentration som den mer formlösa digitala publikationen saknar. Den pockar också på större insatser vid läsningen, och ger mer – eller i alla fall annat utbyte.  Om inte annat är den multisensorisk. Prasslet vid sidvändandet. Tyngden i knät. Den taktila upplevelsen av papperets kvalitet. Smaken kommer väl sällan till användning, men det gör lukten. Bok- och biblioteksvännen Umberto Eco, som bland mycket annat var hedersdoktor vid Uppsala universitet, lär ha sagt att han älskade morgonens doft av trycksvärta.

Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021 kan fritt laddas ner från DiVA-plattformen: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1606027

Den fysiska boken går redan att köpa i Carolina Redivivas shop och kommer att finnas för beställning vid UUB:s webbshop.

Jag pratade nyligen med en vän om bra studiemiljöer. Jag sa att ”man behöver en tilltalande plats som är väl möblerad, har tillgång till referensresurser och allt man behöver i trygghets- och kaffeväg. Där behöver också finnas sociala kvalitéer så att man känner att man ingår i ett sammanhang, trots behovet av individuell koncentration. Det skall vara en stillsamt kreativ plats med ’hög densitet’”, sa jag och tillade ”alltså vad man brukar kalla ett bibliotek.”

                             ”Du menar alltså en kurerad miljö?”, sa min vän.

                             Begreppet har följt mig sen vi talades vid, och redan från början tyckte jag det var en träff i tavlans mitt. Bibliotek skall vara kurerade miljöer. Men vad kan menas med det?

                             En sökning på ”kurerad miljö” ger bara 21 träffar. Nästan alla handlar om affärskoncept och varumärkesbyggande. En engelsk sökning visar snabbt att det handlar om ett språkligt lån, kanske just nu ett inneuttryck. Man kan tydligen tala om en ”carefully curated setting, designed to deliver a unique and unforgettable experience” eller en ”ikonisk” blomkrukelampa i en ”beautifully curated setting”.

                             Det här duger inte. Begreppet är lite för bra för att lämna åt marknadsförare. Här behövs en stunds brottning med begreppet ”kurera”.  Akademiens ordlista ger bara betydelsen ”bota”. Svensk ordbok fyller på med ”verka som konstnärlig kurator”;  första belägget är inte äldre än från 1997. Svenska Akademiens Ordbok tryckte artikeln ”kurera” 1938, och den historiska användningen är att ”göra frisk”, ”bringa bot” och ibland ”förbättra”. Linné skrev i mitten av 1700-talet att i ”Spanien bruka de […] osläckt kalk at curera vin med” och från  SvD 1934 hämtas citatet: ”Mot snuva […] m. m. bör Ni prova våra specialbestrålningar, som t. o. m. kurerat mycket gamla svåra fall.”

                             Över till engelskan alltså. En titt i Oxford English Dictionary visar att ”curate” med tiden gått från att främst betyda ”bevara och vårda samlingar” i till exempel museer, till att allt mer aktivt välja och organisera för en presentation eller utställning. Även på svenska museer finns ju kuratorer. Jag kan tänka mig att med dagens överrika utbud av material och samlingar blir behovet av att någon väljer ut och skapar sammanhang allt större. Men den som ”kurerar” något tar också på sig ett allt större ansvar för hur verkligheten skall tolkas.

                             Även mot den bakgrunden  gillar jag dock begreppet ”kurerad miljö”, i varje fall om det beskriver ett välplanerat biblioteksrum. Här handlar det om beprövad erfarenhet av hur en kunskaps- och studiebefordrande miljö bör se ut. Grunden är goda sittplatser i en tillräckligt väl formgiven byggnad (stimulerande/prestigefull/rolig). Intressant nog tycks böcker och konst på väggarna även fortsatt ge moraliskt stöd när fokus skall läggas på en intellektuell uppgift. Men sen är naturligtvis möjligheterna att variera många.

                             Kanske behövs mer bibliotekskurering? Alltså inte kurering av samlingarna, något som bibliotek alltid har sysslat med, utan kurering av miljöerna, ungefär som när ett museum eller konsthall (eller för den delen en stilig butik) formger sin miljö för uppdraget. 

                             Slutligen vill jag inte riktigt släppa botande-biten i begreppet ”kurera”. Uppsala universitetsbiblioteks gamla pärmexlibris bär texten ”iatreion psyches”, som betyder ”själens läkehus”. Den texten sägs enligt antika källor ha prytt ett heligt bibliotek i Thebe, ägnat Ramses II. Kanske kontentan är att ett bibliotek skall kurera såväl samlingar som rum för att bli just den bättrande, botande och utvecklande miljö de är tänkta som.                             

Bilden är från Biologibiblioteket, en del av Uppsala universitetsbiblitotek.