Jag pratade nyligen med en vän om bra studiemiljöer. Jag sa att ”man behöver en tilltalande plats som är väl möblerad, har tillgång till referensresurser och allt man behöver i trygghets- och kaffeväg. Där behöver också finnas sociala kvalitéer så att man känner att man ingår i ett sammanhang, trots behovet av individuell koncentration. Det skall vara en stillsamt kreativ plats med ’hög densitet’”, sa jag och tillade ”alltså vad man brukar kalla ett bibliotek.”

                             ”Du menar alltså en kurerad miljö?”, sa min vän.

                             Begreppet har följt mig sen vi talades vid, och redan från början tyckte jag det var en träff i tavlans mitt. Bibliotek skall vara kurerade miljöer. Men vad kan menas med det?

                             En sökning på ”kurerad miljö” ger bara 21 träffar. Nästan alla handlar om affärskoncept och varumärkesbyggande. En engelsk sökning visar snabbt att det handlar om ett språkligt lån, kanske just nu ett inneuttryck. Man kan tydligen tala om en ”carefully curated setting, designed to deliver a unique and unforgettable experience” eller en ”ikonisk” blomkrukelampa i en ”beautifully curated setting”.

                             Det här duger inte. Begreppet är lite för bra för att lämna åt marknadsförare. Här behövs en stunds brottning med begreppet ”kurera”.  Akademiens ordlista ger bara betydelsen ”bota”. Svensk ordbok fyller på med ”verka som konstnärlig kurator”;  första belägget är inte äldre än från 1997. Svenska Akademiens Ordbok tryckte artikeln ”kurera” 1938, och den historiska användningen är att ”göra frisk”, ”bringa bot” och ibland ”förbättra”. Linné skrev i mitten av 1700-talet att i ”Spanien bruka de […] osläckt kalk at curera vin med” och från  SvD 1934 hämtas citatet: ”Mot snuva […] m. m. bör Ni prova våra specialbestrålningar, som t. o. m. kurerat mycket gamla svåra fall.”

                             Över till engelskan alltså. En titt i Oxford English Dictionary visar att ”curate” med tiden gått från att främst betyda ”bevara och vårda samlingar” i till exempel museer, till att allt mer aktivt välja och organisera för en presentation eller utställning. Även på svenska museer finns ju kuratorer. Jag kan tänka mig att med dagens överrika utbud av material och samlingar blir behovet av att någon väljer ut och skapar sammanhang allt större. Men den som ”kurerar” något tar också på sig ett allt större ansvar för hur verkligheten skall tolkas.

                             Även mot den bakgrunden  gillar jag dock begreppet ”kurerad miljö”, i varje fall om det beskriver ett välplanerat biblioteksrum. Här handlar det om beprövad erfarenhet av hur en kunskaps- och studiebefordrande miljö bör se ut. Grunden är goda sittplatser i en tillräckligt väl formgiven byggnad (stimulerande/prestigefull/rolig). Intressant nog tycks böcker och konst på väggarna även fortsatt ge moraliskt stöd när fokus skall läggas på en intellektuell uppgift. Men sen är naturligtvis möjligheterna att variera många.

                             Kanske behövs mer bibliotekskurering? Alltså inte kurering av samlingarna, något som bibliotek alltid har sysslat med, utan kurering av miljöerna, ungefär som när ett museum eller konsthall (eller för den delen en stilig butik) formger sin miljö för uppdraget. 

                             Slutligen vill jag inte riktigt släppa botande-biten i begreppet ”kurera”. Uppsala universitetsbiblioteks gamla pärmexlibris bär texten ”iatreion psyches”, som betyder ”själens läkehus”. Den texten sägs enligt antika källor ha prytt ett heligt bibliotek i Thebe, ägnat Ramses II. Kanske kontentan är att ett bibliotek skall kurera såväl samlingar som rum för att bli just den bättrande, botande och utvecklande miljö de är tänkta som.                             

Bilden är från Biologibiblioteket, en del av Uppsala universitetsbiblitotek.