Kategori: Bibliotek i utveckling (Sida 1 av 2)

I rampljuset

Få bibliotek får chansen att stå så mycket i vad som kallas ”mediernas rampljus” som Uppsala universitetsbibliotek. Detta har varit tydligt under de senaste månaderna. De nya lokalerna och valborgsfirandet är uppmärksamhetsdrivande, men det som händer i verksamheten hamnar också i ljuset – t.ex. digitaliseringsarbetet. Dessutom används bibliotekets miljöer ofta när universitetets anställda skall presenteras i media. När Biblioteksbladet nyligen skrev om biblioteksutbildning porträtterades tre av ABM-institutionens studenter med boksalens praktfulla hyllor i bakgrunden. Givetvis hamnade bilden på framsidan.

Det är viktigt att bibliotek syns. Jag brukar säga att en av utmaningarna för ett universitetsbibliotek är att när vi gör vårt arbete som bäst märks det inte. De digitala resurserna hamnar utan mankemang på forskarnas skärmar, det svårhittade manuskriptet dyker som genom ett trollslag upp i specialläsesalen, den som vänder sig till Fråga Biblioteket får omedelbart svar på en kvistig fråga. Så skall det vara. Bibliotek har en tjänande roll och skall som en skicklig servitör osynligt se till att allt flyter utan problem.

Svårigheten med väloljade bibliotekstjänster är förstås att tjänsterna tas för givna. Sånt kan till exempel ställa till det när man diskuterar vad bibliotek får kosta.

I svensk media talas idag mycket om bibliotek. Ofta med anledning av nedläggningar, renoveringsbehov, nya typer av problem och utmaningar. Lite för ofta får biblioteksfrågor ”negativt spin”.

Det är viktigt att fånga varje tillfälle att berätta om ett biblioteks verksamhet, inte minst allt det bra som görs.  Lyfta fram utveckling, förändring, nya utmaningar. Mediakanalerna är idag många, och man behöver finnas i alla: sociala media, tryckta media av olika slag, TV och radio. Jag har medverkat i alla, men nyligen fick jag faktiskt en ny mediaerfarenhet. Jag och två kolleger deltog i en podcast. Nåja, det liknade allt mest en radiosändning. Men roligt var det, och vi fick ännu en chans att berätta berättelsen om det universitetsbibliotek där vi arbetar. https://bizartpodden.podbean.com/

Vad jag tycker om universitetsbibliotek

Igår var det sista april. Då samlades i vanlig ordning uppemot 40 000 personer framför Carolina Rediviva. Aldrig får väl ett bibliotek stå så i centrum som Carolina gör sista april varje år. Situationen är väl inte sådan att man grubblar alltför mycket på nyttan med huset man samlats framför. I samband med mottagningen inne i biblioteket tillät jag mig dock att göra ett så kallat ”boksläpp”: en liten skrift om meningen med universitetsbibliotek. Den är från idag fritt tillgänglig på: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1306243

Ämnet har upptagit mina tankar under de senaste sju åren. Biblioteksvärlden förändras i rasande tempo. Även om grunduppgifterna förblir desamma utförs de på nya sätt. Min övertygelse är att universitet  och högskolor  behöver sina bibliotek. Däremot är vi inom branschen dåliga på att berätta historien om bibliotekens nytta. Vi gör det i verksamhetsplaner och strategiska dokument, någon gång också i branschartiklar. Ofta är våra berättelser riktade till de redan frälsta och argumenten de gamla vanliga.  Den text jag skrivit är ett försök att för forskaren berätta om nyttorna med ett stort universitetsbibliotek– dessa nyttor är numera långt ifrån begränsade till den fysiska byggnaden. Skriften vänder sig också till en bredare krets läsare som kanhända vanligtvis tänker på folkbibliotek när  biblioteksfrågor kommer på tapeten. Lärosätesbiblioteken är dock värda sin egen historia. Det här är min.

I fysisk form finns boken i shopen på Carolina Rediviva från 2 maj. I bokform kommer den också att kunna beställas genom vår webb-shop eller bokhandeln. ISBN 978-91-506-2756-5

Ur arkivets mörker till digital tillgång

Idag är det Annandag Påsk. I varje familj där det finns en Anna skämtas det väl om att Annandagen är hennes namnsdag. Skämtet är inte nytt. I en av sina flörtiga fästmansuppvaktningar från påsken 1692 inleder Torsten Rudeen dikten med:

”Idag är annandag som firas i Guds kyrka. | Jag vänder N i S så har jag Annas dag.”

Knappt fem månader senare gifte sig Anna Brunell och Torsten.

Under de senaste två åren har jag ägnat ledig tid åt denne Torsten Rudeen. I början av 2019 utkom hans kärleks- och bröllopsdikter, ovanligt varma och känslosamma för att vara från det litterärt hårdkokta 1600-talet. I arbetet med utgåvan fick jag gräva djupt i arkiv och bibliotek i Uppsala, Stockholm och Karlstad, för Rudeen hör till de av historiens diktare som glömts. Ett skäl var att han själv – som gjorde karriär och slutade som biskop i Linköping – inte tycks ha velat sprida sina ungdomsverk. En annan att han levde i en tid av snabba historiska förändringar och litterära modeväxlingar. Eftervärlden har inte heller bemödat sig särskilt mycket.

Jag ville alltså utföra en litteraturhistorisk livräddningsövning. Om det var mödan värt får väl framtiden utvisa. Hur som helst hade det inte räckt med manuskriptdigitalisering och nätpublicering. Manuskripten var svårlästa, ligger utspridda och kräver ett sammanhang. Långsamt drunknande i historiens hav sökte de helt enkelt sin vetenskapliga kommentator och utgivare.

Men när nu väl den textkritiska utgåvan finns  är det märkligt att begrunda dess nya tillgänglighet. Från 1700-talets början till 2019 har Rudeen varit gömd i arkivmörkret. Nu kan han fritt laddas ner i såväl Archangelsk som Alice Springs. Utgåvan ligger sedan förra veckan i DiVA – detta fina redskap för publiceringsdata och fulltexter http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1291285 Snart kommer den också i Litteraturbanken. Öppet tillgängliga är också en uppsats publicerad i en grå, svåråtkomlig acta-serie: http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1304814 . Därtill en tredje text, publicerad lokalt: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1274053

Allt jag så här långt har haft att säga om Torsten Rudeen ligger alltså bara ett klick bort. Ett av slagorden i den nya digitala världen skall vara: ”Befria arkivens glömda fångar!”

Tystnaden bryts

En längre tid har det rått tystnad på denna blogg. Tystnaden har inte berott på att det saknats ämnen att kommentera. Snarare har den berott på att det händer så mycket, såväl i biblioteksvärlden som vid Uppsala universitetsbibliotek. Något som det blir anledning att återkomma till är förslaget till nationell biblioteksstrategi, vilket nyligen överlämnades till regeringen. Den har åtskilliga poänger, men betydligt mer behöver göras vad gäller forskningsbiblioteken och deras plats i helheten. Jag ser själv dessa som en vetenskaplig infrastruktur, som nödvändigtvis måste vara nära kopplad till vetenskapssamhället. Som sagt – mer finns att säga om detta.

I måndags fick Uppsala universitetsbibliotek en ny organisation. Från att ha varit organiserat efter platser har biblioteket nu organiserats efter verksamhet. Mottot har varit att vi inte skall vara  organiserade efter ”var vi är, utan efter vad vi gör”. Effektivitet, kompetenser och tydlighet kommer att förbättras väsentligt. Allt mer är UUB ”ett bibliotek inom ett universitet”. För universitetets institutioner kommer omorganisationen knappt att märkas. Men den är betydelsefull för vårt inre arbete.

I måndags fick UUB också tillbaka de delar av Carolina Rediviva som byggts om åt oss av Statens fastighetsverk. Nu pågår återinflyttning och 2 maj kommer portarna att öppnas för nya och gamla biblioteksanvändare. Entrévåningens historiska brunmurrighet har övergått till en överraskande och glad färgprakt. Samtidigt är det länge sedan förhallen utstrålade så mycket pampighet som den nu gör.  Bibliotekets utställningssal har flyttats till husets södra del och beräknas öppna i mitten av juni. Det är då turisterna anländer till staden och det är mycket de då får se på Carolina. Inte bara i utställningssalen.

Lästips: Fastighetsverkets tidning som skriver om ”Bokpalatset” https://issuu.com/kulturvarden/docs/kulturv_rden_nr1_2019

I måndags fick jag även nytt stöd i ledningen av universitetsbiblioteket. Johanna Hansson tillträdde som biträdande överbibliotekarie. Johanna har varit chef för Almedalsbiblioteket i Visby och dessförinnan stadsbibliotekarie i Uppsala.

Jag är barnsligt förtjust i stora ord och dramatiska gester. Men jag tror inte det är någon överdrift att säga att Uppsala universitetsbibliotek denna vår går in i en ny fas av sin långa historia.

Om ett universitetsbiblioteks uppgifter

I fredags recenserades i en understreckare i Svenska Dagbladet professor Lars-Gunnar Larssons bok Per Holmberger och sockenlapparna språk. https://www.svd.se/nar-samerna-slutade-betraktas-som-svenskar Det är en viktig bok som via en språklig undersökning av ett 1700-talsmanuskript visar hur samerna i äldre tid var en naturlig del av det svenska samhället i stora delar av landet. Boken rekommenderas varmt och recensionen ger en god bild av forskningsresultaten.

Larssons undersökning är ett gott exempel på hur involverat ett universitetsbibliotek kan vara såväl i själva forskningsprocessen som i spridningen av forskningens resultat. Per Holmbergers uppteckning av ”sockenlapparnas” språk förvaras alltså i Uppsala universitetsbiblioteks handskriftssamlingar djupt nere i Carolina Rediviva och har studerats av forskaren i bibliotekets specialläsesal.  Lars-Gunnar Larsson valde sedan att ge ut den i en av bibliotekets Acta-serier (där för övrigt undertecknad är huvudredaktör). Så sker ibland när det gäller exempelvis studier av material ur UUB:s samlingar. http://acta.mamutweb.com/Shop/List/-Acta-Biblio-R-Univ-Upsalien-0346-7465/14/1 Bokens formgivning gjordes av personal vid UUB:s grafiska service, och när boken väl var klar ordnades ett boksläpp på Carolina, som ju har lokaler som passar utmärkt för evenemang. Den fysiska boken kan nu beställas via UUB:s webbshop. Lagerhållningen är god. Lagret går tillbaka mer än hundra år.

Samtidigt lever boken en digitalt liv.  Den är i sin helhet fritt tillgänglig via UUB:s DiVA-tjänst  http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1166583, och hade redan innan recensionens publicerades i SvD laddats ner som fulltext mer än 400 gånger. Det skall bli intressant att se hur många nedladdningar recensionen genererar.  (I DiVA ligger förresten även Per Holmbergers magisteravhandling från 1776 om namn på djur i vissa delar av bibeln. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:804110 )

Men också källmaterialet till Lars-Gunnar Larssons bok – det vill säga Per Holmbergers 1700-talsuppteckning av sockenlapparnas språk – har gjorts tillgängliga via bibliotekets tjänster. Man hittar alltså manuskriptet fritt tillgängligt på vår kulturarvsplattform Alvin https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:183592 

Jag brukar säga att ett modernt universitetsbibliotek har fyra verksamhetsområden: samlingar (fysiska och digtala), interaktion med främst forskare och studenter, men också med allmänheten, publicering och platsskapande. Tillsammans skapar detta den praktiska akronymen SIPP.   Historien ovan visar hur ett viktigt forskningsprojekt som Lars-Gunnar Larssons kunnat dra nytta av alla de fyra verksamhetsområdena.

Grattis KB

Idag har Kungliga biblioteket gått ut med nyheten att man fått en Rausing-donation på inte mindre än 30 miljoner. Med pengarna räknar KB med att kunna digitalisera alla svenska tidningar fram till 1906. Både bibliotekarien och forskaren i mig gläds. Jag har i mitt liv ägnat veckor, kanske månader åt att rulla mikrofilm på jakt efter olika företeelser i 1800-talets tidningar. När jag gav ut C.J.L. Almqvists romaner var exempelvis en mödosam uppgift att leta recensioner och omnämnanden i samtidens tidningar. Redan på 1840-talet producerades väldiga mängder tidningssidor  och arbetet vid mikrofilmsläsaren kunde ibland förefalla tröstlöst. Nu – eller snarare när projektet är slutfört om några år – kommer en sådan arbetsuppgift att klaras på en kafferast.

Förhoppningsvis skickar detta ännu en signal om landets stora behov av att digitalisera sin historia. Inte minst det unika materialet behöver tas om hand. Våra stora bibliotek – till exempel Uppsala universitetsbibliotek – har oerhörda samlingar av handskrifter, bilder, unika tryck som vill bli nåbara för alla. I Uppsala ligger mängder av material fritt tillgängligt på  på http://www.alvin-portal.org  – men jämfört med vad som finns i bibliotekets valv och magasin är det bara en bråkdel.

Grattis till Kungliga biblioteket. Läs mer på http://www.mynewsdesk.com/se/kungliga_biblioteket/pressreleases/donation-paa-30-miljoner-goer-historiska-nyheter-fria-foer-alla-2681943

 

 

Året som gått

Under mars månad befann jag mig i den administratörsverklighet som innebär att man planerar nästa kalenderår, redovisar det gångna året och efter bästa förmåga lever i det närvarande.

2019 kommer säkert att erbjuda intressanta utmaningar – det ligger i moderna biblioteks natur att vara föränderliga.

2018 är i full gång. Det gäller att hålla sig fast i sadeln.

Och 2017 är lagt till handlingarna. Före påsk lämnades universitetsbibliotekets verksamhetsberättelse. Som alltid är det en läsning som påminner om hur mångahanda och komplexa en ett universitetsbiblioteks uppgifter är. Och hur mycket UUB har hunnit med under ett år. Redovisningen finns på  http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/verksamhetsberattelser/ 

Lämplig illustration från 2017 är det gamla katalogrummet på  Carolina Rediviva, tömt på allt innehåll och i väntan på en ”total make-over”. Just nu är det ett byggområde. Kring sommaren 2019 kommer här att finnas ett kafé/restaurang i två våningar.

 

 

 

I hjärtat av Texas

Från Austin, Texas, kan rapporteras att bibliotekssituationen är god. Under en förmiddag på University of Texas Libraries hann jag inte bara lära av bibliotekschefen Lorraine Haricombe om nödvändigheten av strategiskt arbete och löpande organisationsutveckling. Hon underströk också värdet av ”assessment” – ständig mätning och utvärdering av verksamheten. Jag han  också samtala med medarbetare inom ”Scholarly communication”, digitalisering, fund-raising och ”library modernization”. Det sistnämnda kom i hög utsträckning att handla om hur lokalerna användes.

Man kan vara avundsjuk på de resurser som ställs till förfogande, oftast med studenternas bästa för ögonen. Inte minst lokalerna är imponerande, och det läggs stor kraft på att skapa tilltalande och oerhört flexibla arbetsmiljöer. Maker spaces, grupprum, scholar’s commons etc. Allt tydligen under ständig utveckling. Olika delar av lokalerna i huvudbiblioteket Perry-Castañeda är utrustade på olika sätt. Ibland tekniktungt och ständigt med varierande typer av stolar och bord. Studentarbetsplatser prioriteras framför bokmagasin.  Bakom ett hyllsektion i ett ovanligt bokfyllt hörn av scholar’s common döljer sig dock ett ”poets’ corner”.   Biblioteket arbetar nära tillsammans med till exempel ett förlag som delar ut pris till framstående studentförfattare. Event ordnas ofta, till exempel ”Research+Pizza”. Konceptet innebär att universitetet/biblioteket står för innehållet och lokala pizzaföretag bjuder på sin vara. Tydligen och fullt begripligt mycket populärt bland studenterna.

Bakom hyllan döljer sig som synes ett Poet’s corner.

 

Jag har i många år varit verksam inom retorikämnet. Därför var det alldeles särskilt spännande att se hur Institutionen för retorik och skrivande bedrev verksamhet i bibliotekets lokaler och i nära samarbete med bibliotekspersonalen. Här spetsas studenternas förmåga att uttrycka sig på olika sätt. Bland annat görs detta genom peer-to-peer-undervisning; studenter (som utbildats på området) stödde andra studenter. Arvoden utgår, och överhuvudtaget uppmuntrades studentarbete starkt inom universitetet. Med insatser vid exempelvis biblioteket får studenterna mer med sig i sina CV:n. Här hemma skulle vi säga att de blev mer ”anställningsbara”.  I Sverige behöver vi nog tänka mer på att studentarbete inte skall ses som billig avlastning, utan framförallt som en hjälp på studenternas väg till arbetsmarknaden och ett stöd i den framtida karriären. Detta görs mycket tydligt i Amerikas förenta stater. Studentens nytta står i centrum.

I universitetsbibliotekets lokaler bedrivs handledning i skrivande och presentationsteknik. University Writing Center hör till Retorikinstitutionen, och många av de som arbetar är studenter.

Lorraine är Vice-provost och Director för University of Texas Libraries. Här finns 240 anställda samt 200 studentanställda. I diskarna sitter nästan uteslutande studenter.  Räknade jag rätt så finns förutom huvudbiblioteket även sex ämnesbibliotek. Ändå är Lorraine inte chef över all universitetets biblioteksverksamhet. Långtifrån. Ungefär ett dussin bibliotek har en självständig status, till exempel det väldiga juridiska biblioteket (Tarlton), som bland annat har en konstsamling om tusen objekt. I Austin saknas som sagt inte resurser, och en eftermiddag fick jag tillfälle att besöka några  andra bibliotek inom universitetet.

Tarlton var boktungt, som juridiska bibliotek ofta är, och överallt förgylldes miljön med konst och föremål. Historiska juridiska dokument samsades med domarperuker. Märkligast var kanske den dramatiskt arrangerade dödsmasken från Englands siste bödel. Just på Juridiska biblioteket fanns som en härlig accent ett särskilt rum för ”Juridiken i populärkulturen”. Här samsades romaner och filmer med både och det ena och det andra. Notera filmaffischen till höger med  Reese Witherspoon i ”Legaly Blonde”. Filmen utspelas ju på Harvard Law School.

På Tarlton Library

”Special collections” har alltid en särskild dragningskraft. Uppenbarligen har flera av biblioteken sådana, men allra mest imponerande är förstås Harry Ransom Center, ännu ett av de självständiga biblioteken inom universitetet. Jag fick tillfälle att se insidan av byggnaden, från översta våningen och ner till källaren. Här finns filmsamlingar, kändisarkiv, inköpta författararkiv från Europa, konst, foton och så vidare. Det var ingen hejd på det hela. Gloria Swansons arkiv täckte en vägg. Houdinis affischer fyllde lådor. Robert de Niros filmkläder fyllde andra. Evelyn Waughs spår följde vi genom huset, från hans privata bibliotek till hans arkiv, foton och konst. Jag fick bläddra igenom originalmanuskriptet till  Waughs ”Brideshead revisited” (En förlorad värld).  I en mapp beskådade vi en hårlock från Goethe, och på hyllor låg väskor från kringresande magiker från fordomdags. En storartad upplevelse. Men den som inte släpps in i magasinen behöver inte gå lottlös. I läsesalen kan allt beställas fram och själva läsesalen är minst sagt sobert inredd. Flera författarskrivbord fanns utställda i läsesalen, och kanske skulle Geijers och Harry Martinsons skrivbord på samma sätt synas i den öppna biblioteksmiljön på Carolina Rediviva i Uppsala. De står båda i bibliotekets inre delar. Amerika väcker tankar.

Läsessalen på Harry Ransom Center

Dessutom fanns på bottenvåningen i Harry Ransom Center en stor utställningssal, där de välkurerade samlingarna exponeras på spännande vis. Nya tillskott till samlingarna visas gärna, och lite extra roligt var att se hur varierad en utställning kan bli utan att förlora i sammanhang.

Världens största universitetsbibliotek

I den moderna, gränslösa världen går utvecklingen mer parallellt än man skulle kunna tro. När två medarbetare nyligen återvände från ett tio dagar långt besök i Australien hade de med sig många goda ideer om hur biblioteksutveckling bör ske. Utvecklingen är emellertid ett svar på behov som uppstått, såväl på andra sidan jorden som hemma i Sverige. Det handlar om den digitala omvandlingen av informationssamhället, där biblioteken hör till dem som först har måst lära sig nya arbetssätt, och det handlar om nya arbetsuppgifter för universitetsbiblioteken. Till dessa hör inte minst publiceringsarbete. Biblioteken är normalt en viktig aktör för hur ett lärosätes publikationer registreras och görs tillgängliga för omvärlden. Den digitala omvälvningen med Open Access och global sökbarhet lägger hela tiden mer tryck på att biblioteken skall vara informationsspridare och inte bara informationsvårdare.  Inte för inte hör ”scholarly communication” till centraluppgifterna.

Berättelserna från Australien känns igen när jag för andra gången träffar ledningsföreträdare på Harvard Library. Den centrala ledningsuppgiften är verksamhetsutveckling i en föränderlig tid, det vill säga göra det som verkligen behöver göras och inte sådant som har blivit mindre viktigt. För att genomföra verksamhetsförändring krävs ständig organisationsöversyn och ständig utveckling av kompetenser. Harvard Library, med 73 fysiska platser, 18 miljoner fysiska böcker och 900 medarbetare, torde inte vara det lättaste hangarfartyg att lägga om kursen på, men man imponeras naturligtvis av hur snabbt  utvecklingen går. Här finns ju rimligen också de skarpaste bibliotekariestjärnorna och de största ekonomiska resurserna.

På Harvard fick jag också tillfälle att besöka kolleger på Houghton Library. Här huseras Harvards oerhörda kulturarvssamlingar. (Även om Carolina Rediviva just på detta område har nog så mycket att visa upp.) Stort arbete läggs idag ner på att vidga begreppen kring vad som är värt att visa upp och intressera sig för. Just nu pågår i de ärevördiga lokalerna en utställning med namnet ”Altered States. Sex, Drugs, and Transcendence in the Ludlow-Santo Domingo Library”. Redan titeln visar att man kan vänta sig det mesta bland de affischer, böcker och broschyrer som är utställda. http://houghton75.org/?event=altered-states-sex-drugs-and-transcendence-in-the-ludlow-santo-domingo-library

Houghtons blogg är också ett bra exempel på den nära kopplingen till forskning.  Varje månad läggs det ut en förteckning över nya samlingar som katalogiserats och gjorts tillgängliga. För forskaren är det bara att kasta sig över nya intressanta arkiv.

73 bibliotek ingår i Harvards bibliotekssystem, men mäktigast är förstås Widener. Därför får denna bloggpost illustreras med detta mäktiga bygge, tillkommet som så mycket i Harvard genom en donation. Men återigen; Carolina Rediviva hävdar sig ändå rätt bra med sin gamla-världen-monumentalitet.

 

Vid älven

Två dagar i Göteborg är till ända.

Vid gårdagens möte i Göteborgs universitets biblioteksnämnd (söder om Göta Älv) diskuterades många viktiga ting. Bland annat fick jag tillfälle att presentera Alvin-plattformen och dess lovande framtid. För säkerhets skull använde jag Power-point när jag demonstrerade hur Karin Boyes efterlämnade papper finns katalogiserade och klickbara   i Alvin och hur lätt man kommer direkt in i hennes handskrifter. Glad blev jag under presentationen när nämndens ordförande – prorektor Helena Lindholm – under min presentation belåtet utbrast: ”Fort går det ju också!” Som nyfiken forskare passade hon förstås på att gå in på nätet och undersöka Alvin-plattformen ”live”.

Från Göteborgs universitet förflyttade jag mig idag till norra älvstranden och  Chalmers campus Lindholmen. Där diskuterades den digitala framtiden med kloka kolleger. Samarbete, samarbete var ledordet. Mer om detta längre fram.

Vi möttes i den fantastiska byggnaden ”Kuggen” där tre och en halv våningar sedan i vintras används som lärandetorg av Chalmers bibliotek. Det läckra husets åtta röda nyanser lär vara inspirerade av lyftkranarnas färg i Göteborgs hamn, och om man dunkar på plåten påstås det låta som en skeppsklocka. Jag vågade inte pröva.

Utsikten var lika fin.  Denna vackra junimorgon ilade de små färjorna fram och åter över älven, och solen sken från klar himmel. Inne i Kuggen satt studenter och skrev färdigt uppsatser eller arbetade tillsammans vid mediabord. I ”hyllplanet” (läs källarvåningen) påminde inredningen närmast om en engelsk herrklubb. Där fanns till och med böcker. Huset står öppet från 8 på morgonen, och vid 17 går bibliotekarierna hem. Studenterna har dock tillgång fram till 22, då vakten slutligen kör ut dem. Men intill dess har de en avundsvärd studiemiljö.

(Ett särskilt tack till Liza som visade runt en alldeles för tidigt anländ överbibliotekarie i lokalerna.)

« Äldre inlägg