Kategori: Uncategorized (Sida 6 av 13)

I hjärtat av Texas

Från Austin, Texas, kan rapporteras att bibliotekssituationen är god. Under en förmiddag på University of Texas Libraries hann jag inte bara lära av bibliotekschefen Lorraine Haricombe om nödvändigheten av strategiskt arbete och löpande organisationsutveckling. Hon underströk också värdet av ”assessment” – ständig mätning och utvärdering av verksamheten. Jag han  också samtala med medarbetare inom ”Scholarly communication”, digitalisering, fund-raising och ”library modernization”. Det sistnämnda kom i hög utsträckning att handla om hur lokalerna användes.

Man kan vara avundsjuk på de resurser som ställs till förfogande, oftast med studenternas bästa för ögonen. Inte minst lokalerna är imponerande, och det läggs stor kraft på att skapa tilltalande och oerhört flexibla arbetsmiljöer. Maker spaces, grupprum, scholar’s commons etc. Allt tydligen under ständig utveckling. Olika delar av lokalerna i huvudbiblioteket Perry-Castañeda är utrustade på olika sätt. Ibland tekniktungt och ständigt med varierande typer av stolar och bord. Studentarbetsplatser prioriteras framför bokmagasin.  Bakom ett hyllsektion i ett ovanligt bokfyllt hörn av scholar’s common döljer sig dock ett ”poets’ corner”.   Biblioteket arbetar nära tillsammans med till exempel ett förlag som delar ut pris till framstående studentförfattare. Event ordnas ofta, till exempel ”Research+Pizza”. Konceptet innebär att universitetet/biblioteket står för innehållet och lokala pizzaföretag bjuder på sin vara. Tydligen och fullt begripligt mycket populärt bland studenterna.

Bakom hyllan döljer sig som synes ett Poet’s corner.

 

Jag har i många år varit verksam inom retorikämnet. Därför var det alldeles särskilt spännande att se hur Institutionen för retorik och skrivande bedrev verksamhet i bibliotekets lokaler och i nära samarbete med bibliotekspersonalen. Här spetsas studenternas förmåga att uttrycka sig på olika sätt. Bland annat görs detta genom peer-to-peer-undervisning; studenter (som utbildats på området) stödde andra studenter. Arvoden utgår, och överhuvudtaget uppmuntrades studentarbete starkt inom universitetet. Med insatser vid exempelvis biblioteket får studenterna mer med sig i sina CV:n. Här hemma skulle vi säga att de blev mer ”anställningsbara”.  I Sverige behöver vi nog tänka mer på att studentarbete inte skall ses som billig avlastning, utan framförallt som en hjälp på studenternas väg till arbetsmarknaden och ett stöd i den framtida karriären. Detta görs mycket tydligt i Amerikas förenta stater. Studentens nytta står i centrum.

I universitetsbibliotekets lokaler bedrivs handledning i skrivande och presentationsteknik. University Writing Center hör till Retorikinstitutionen, och många av de som arbetar är studenter.

Lorraine är Vice-provost och Director för University of Texas Libraries. Här finns 240 anställda samt 200 studentanställda. I diskarna sitter nästan uteslutande studenter.  Räknade jag rätt så finns förutom huvudbiblioteket även sex ämnesbibliotek. Ändå är Lorraine inte chef över all universitetets biblioteksverksamhet. Långtifrån. Ungefär ett dussin bibliotek har en självständig status, till exempel det väldiga juridiska biblioteket (Tarlton), som bland annat har en konstsamling om tusen objekt. I Austin saknas som sagt inte resurser, och en eftermiddag fick jag tillfälle att besöka några  andra bibliotek inom universitetet.

Tarlton var boktungt, som juridiska bibliotek ofta är, och överallt förgylldes miljön med konst och föremål. Historiska juridiska dokument samsades med domarperuker. Märkligast var kanske den dramatiskt arrangerade dödsmasken från Englands siste bödel. Just på Juridiska biblioteket fanns som en härlig accent ett särskilt rum för ”Juridiken i populärkulturen”. Här samsades romaner och filmer med både och det ena och det andra. Notera filmaffischen till höger med  Reese Witherspoon i ”Legaly Blonde”. Filmen utspelas ju på Harvard Law School.

På Tarlton Library

”Special collections” har alltid en särskild dragningskraft. Uppenbarligen har flera av biblioteken sådana, men allra mest imponerande är förstås Harry Ransom Center, ännu ett av de självständiga biblioteken inom universitetet. Jag fick tillfälle att se insidan av byggnaden, från översta våningen och ner till källaren. Här finns filmsamlingar, kändisarkiv, inköpta författararkiv från Europa, konst, foton och så vidare. Det var ingen hejd på det hela. Gloria Swansons arkiv täckte en vägg. Houdinis affischer fyllde lådor. Robert de Niros filmkläder fyllde andra. Evelyn Waughs spår följde vi genom huset, från hans privata bibliotek till hans arkiv, foton och konst. Jag fick bläddra igenom originalmanuskriptet till  Waughs ”Brideshead revisited” (En förlorad värld).  I en mapp beskådade vi en hårlock från Goethe, och på hyllor låg väskor från kringresande magiker från fordomdags. En storartad upplevelse. Men den som inte släpps in i magasinen behöver inte gå lottlös. I läsesalen kan allt beställas fram och själva läsesalen är minst sagt sobert inredd. Flera författarskrivbord fanns utställda i läsesalen, och kanske skulle Geijers och Harry Martinsons skrivbord på samma sätt synas i den öppna biblioteksmiljön på Carolina Rediviva i Uppsala. De står båda i bibliotekets inre delar. Amerika väcker tankar.

Läsessalen på Harry Ransom Center

Dessutom fanns på bottenvåningen i Harry Ransom Center en stor utställningssal, där de välkurerade samlingarna exponeras på spännande vis. Nya tillskott till samlingarna visas gärna, och lite extra roligt var att se hur varierad en utställning kan bli utan att förlora i sammanhang.

Världens största universitetsbibliotek

I den moderna, gränslösa världen går utvecklingen mer parallellt än man skulle kunna tro. När två medarbetare nyligen återvände från ett tio dagar långt besök i Australien hade de med sig många goda ideer om hur biblioteksutveckling bör ske. Utvecklingen är emellertid ett svar på behov som uppstått, såväl på andra sidan jorden som hemma i Sverige. Det handlar om den digitala omvandlingen av informationssamhället, där biblioteken hör till dem som först har måst lära sig nya arbetssätt, och det handlar om nya arbetsuppgifter för universitetsbiblioteken. Till dessa hör inte minst publiceringsarbete. Biblioteken är normalt en viktig aktör för hur ett lärosätes publikationer registreras och görs tillgängliga för omvärlden. Den digitala omvälvningen med Open Access och global sökbarhet lägger hela tiden mer tryck på att biblioteken skall vara informationsspridare och inte bara informationsvårdare.  Inte för inte hör ”scholarly communication” till centraluppgifterna.

Berättelserna från Australien känns igen när jag för andra gången träffar ledningsföreträdare på Harvard Library. Den centrala ledningsuppgiften är verksamhetsutveckling i en föränderlig tid, det vill säga göra det som verkligen behöver göras och inte sådant som har blivit mindre viktigt. För att genomföra verksamhetsförändring krävs ständig organisationsöversyn och ständig utveckling av kompetenser. Harvard Library, med 73 fysiska platser, 18 miljoner fysiska böcker och 900 medarbetare, torde inte vara det lättaste hangarfartyg att lägga om kursen på, men man imponeras naturligtvis av hur snabbt  utvecklingen går. Här finns ju rimligen också de skarpaste bibliotekariestjärnorna och de största ekonomiska resurserna.

På Harvard fick jag också tillfälle att besöka kolleger på Houghton Library. Här huseras Harvards oerhörda kulturarvssamlingar. (Även om Carolina Rediviva just på detta område har nog så mycket att visa upp.) Stort arbete läggs idag ner på att vidga begreppen kring vad som är värt att visa upp och intressera sig för. Just nu pågår i de ärevördiga lokalerna en utställning med namnet ”Altered States. Sex, Drugs, and Transcendence in the Ludlow-Santo Domingo Library”. Redan titeln visar att man kan vänta sig det mesta bland de affischer, böcker och broschyrer som är utställda. http://houghton75.org/?event=altered-states-sex-drugs-and-transcendence-in-the-ludlow-santo-domingo-library

Houghtons blogg är också ett bra exempel på den nära kopplingen till forskning.  Varje månad läggs det ut en förteckning över nya samlingar som katalogiserats och gjorts tillgängliga. För forskaren är det bara att kasta sig över nya intressanta arkiv.

73 bibliotek ingår i Harvards bibliotekssystem, men mäktigast är förstås Widener. Därför får denna bloggpost illustreras med detta mäktiga bygge, tillkommet som så mycket i Harvard genom en donation. Men återigen; Carolina Rediviva hävdar sig ändå rätt bra med sin gamla-världen-monumentalitet.

 

På Gotland

I källaren i Almedalsbiblioteket på Gotland finns förunderliga ting. De finaste delarna av det gamla läroverksbiblioteket är nämligen säkert förvarade nere under jord. Just idag har har det emellertid badat i ljus och uppmärksamhet. Det är bra. Ett bibliotek som inte är tillgängligt är ju bara en tyst och nedfryst samling bundet papper, och därför behöver det ibland göras en insats.  För ett par timmar sedan öppnades därför en utställning, och vid invigningen hade jag glädjen att få medverka. En rad intressanta kortföreläsningar hölls i en hörsal, en kör sjöng, minglande genomfördes och en visning av själva huvudpersonen – läroverksbiblioteket – genomfördes. En prydlig utställningskatalog har dessutom producerats, i vilken inte bara gotländska kännare utan också medarbetare från universitetsbiblioteket i Uppsala medverkat. Dessutom hålls under under november och december ett antal föreläsningar som utgår från samlingen. (Se Almedalsbibliotekets webbsida.)

Samlingen tillhör Region Gotland och i biblioteket ingår uppemot 25000 volymer. Av dessa har de ungefär 5000 äldsta katalogiserats. Bland dessa finns till och med ett par inkunabler (Cicero och Julius Caesar), men också ett stort antal imponerande och betydelsefulla verk från den moderna vetenskapens  ungdom (Newton och Cartesius och det ena och det andra).

Almedalsbiblioteket är landets enda integrerade folk- och  högskolebibliotek. Uppsala universitetsbibliotek och Region Gotland delar på arbetet i lokalerna, och det är uppenbart att det är ett ömsesidigt befruktande samarbete. Utställningen på Gotland är ett exempel på hur folkbiblioteksverksamheten i Visby kan dra nytta av specialistkompetensen i Uppsala. Detta gläder förstås mig.

I mitt lilla invigningstal berörde jag samarbetet, biblioteksväsendets nya uppgifter, den digitala verklighetens förändrade spelplan, och faktiskt också de utbildningspolitiska satsningar som i äldre tid alltid också innebar satsningar på den vetenskapliga infrastruktur som bibliotek är. Mot slutet  försökte jag beskriva hur man möjligen kan betrakta det gotländska  läroverksbibliotek, där de äldre delarna går tillbaka till samlingarna i 1600-talets trivialskola. Hur skall man se på ett bibliotek som detta? Ungefär så här formulerade jag mig.

”Det är ett historiskt arkiv av bokskatter. Men det är också  ett material för utforskande av hur utbildning och vetenskap fungerade förr.  För det tredje är läroverksbiblioteket en viktig symbolisk del av Visbys och Gotlands intellektuella identitet – det är just dessa böcker som strävsamma ungdomar suttit böjda över i sina försök att utveckla sig själva och sitt samhälle. Biblioteket är vidare en påminnelse om att Visby sedan århundraden varit en lärd centralpunkt, om än kanske blygsammare än en del stora fastlandsstäder. Men i äldre tid forskade många lärare här så gott de hann vid sidan av sin undervisning. Ett läroverk för hundra eller hundrafemtio år sedan kan nästan jämföras med en liten högskola. Boksamlingen har vidare ett skönhetsvärde. Böcker är ”Things of Beauty”, och där överträffar de alltid sina yngre elektroniska kamrater. När ni ser ett tryck från 1500-talet: tänk på pappers- och tryckkvaliteten.  Slutligen påminner läroverksbiblioteket oss om ännu en sak: kunskap och information är inte något vi får ta för givet. Kunskap behöver alltid samlas, vårdas, försvaras och tillgängliggöras.”

 

 

Lärosätena i nationella biblioteksstrategin

Igår fick jag 12 minuter i rampljuset. Omvärldsrapporten ”Femte statsmakten” presenterades. Den har tillkommit inom arbetet med en nationell biblioteksstrategi, och jag har bidragit med en text om lärosätesbiblioteken och deras utmaningar.  Strålkastarna var faktiskt starka i Aula Magna vid Stockholms universitet.  Hela 500 personer, inklusive kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, var närvarande. Min text talar väl för sig själv, och finns på  http://nationellbiblioteksstrategi.blogg.kb.se/rapporter/ . Det viktigaste jag hade att säga var emellertid att biblioteksvärlden är under en mycket kraftigare förändring än vad vi föreställer oss, och att lärosätesbiblioteken sedan länge hör till de delar av informationssamhället som tydligast märker vad som händer. Den digitala omformningen av världen är formidabel. Det krävs att spänningarna inom sektorn tydliggörs, och att ett nytt bibliotekslandskap formeras. Lärosätenas bibliotek behöver betraktas som en forskningsnära vetenskaplig infrastruktur.

För den som heller vill se mina 12 minuter finns allt inspelat på  https://nationellbiblioteksstrategi.blogg.kb.se/2017/09/07/webbsandning-test/. Jag äntrar scenen 1:09.

 

På bilden ovan överlämnar utredaren Erik Fichtelius första exemplaret av rapporten till kulturminister Alice Bah Kuhnke.

På skrivbordet

På skrivbordet ligger just nu en artikel som presenterades på den storainternationella  IFLA-konferensen i somras. Titeln är ”Organizing for Change at Uppsala University Library”, och författarna är de som arbetat med de nya processpåren vid UUB: Satu Bohm, Karin Byström, Petter Nerelius, Linda Thorn.  Läsningen av den engelskspråkiga artikeln var en aningen märklig upplevelse. Plötsligt fick jag chansen att så att säga utifrån och i koncentrerad form se det omfattande förändringsarbete som pågår vid biblioteket. Jag blev faktiskt imponerad.

Förändring är idag normaltillståndet vid ett lärosätesbibliotek, och det gläder mig att vi med den här artikeln kan visa omvärlden hur man tar itu med utmaningarna i Uppsala. Artikeln finns på   http://library.ifla.org/1650/

Dörrar

Vad är detta? Det ser ut som Carolina Rediviva i färg och stil, men ändå känns inte huset igen. Men det finns en historia.

I de inre delarna på Carolina Rediviva står en skör gammal arkitekturmodell från 1830-talet. Den föreställer just Carolina Rediviva och är en deposition från Nordiska museet. Modellbyggaren hette C.N. Sköld och hans modell kan beses på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-80994  Den gjordes medan byggnaden uppfördes, men då var huset betydligt mindre än nu (även om man från staden inte ser någon skillnad). Från luften är Carolina idag en kvadrat. Fram till 1960-talet var huset snarare ett H och när det byggdes ett T med en väldigt kort stapel. Ett besök på Google Maps rekommenderas. Satellit-bilden är instruktiv.

Den korta stapeln på T:et var det trapphus som fanns på västra sidan mot Carolina-parken. Det är detta mäktiga trapphus som syns på modellbilden ovan, och det är i det trapphuset som studentsångarnas berömda trappmarsch företogs innan universitetshuset byggdes och Carolina inte så långt därefter byggdes om.

Idag har Carolina en tydlig entré. Den vetter mot staden och Drottninggatan. Tyvärr är kontakten med Carolinaparken betydligt svagare, men den gamla modellen påminner om att det var annorlunda förr. Det är faktiskt så att vissa av träden i Carolinaparken lär vara kvar från den ursprungliga allé som ledde mot trapphuset på baksidan.

Jag råkade skriva att Carolina har en tydlig entré. Just nu är det inte ens så, eftersom det pågår stora och spännande byggenskaper i huset. Den stora ingången kommer inte att öppnas igen förrän 2019. Under tiden fungerar dörren på norra gaveln som huvudentré.  Den dörren finns förstås också på den gamla modellen. Är det något som är viktig i en biblioteksbyggnad så är det förstås dörrar. Utan sådan blir det inget tillgång till kunskapsmassorna. Det gäller både i den analoga och den digitala världen.

Om Carolina i myt och verklighet

Inte visste jag att det under Carolina Rediviva finns en stenhäll. Och att det i den stenhällen finns det en  urgröpning. Och att i den urgröpningen finns det ett skrin. Och att i det skrinet finns det mynt. Och att de mynten lade Carl XIV Johan själv dit när han tog första spadtaget en vacker junidag 1817.

Medan Uppsala universitetsbibliotek om några år fyller hela 400 år är alltså dess praktbyggnad Carolina en ung dam på bara 200 vårar.

Sedan 1817 har byggnaden varit blickfånget i Uppsala och en fixpunkt i stadens mytologi. I nyaste numret av Biblis har  Peter Ejewall  publicerat ett montage av  citat om 200-åringen. Artikeln är också publicerad Open Access på DiVA:  http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1121352  Som Ekelöf-kännaren och Carolina-medarbetaren Ejewall själv säger: ”Tag och läs”.

De eleganta fotona i artikeln har tagits av Magnus Hjalmarsson, också han Carolina-medarbetare.

Johan Ways Carolina-bild från 1842 finns i Alvin http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-90918

Alla vägar bär till Rom

I Odinslund håller Uppsala kommun nu på att ordna till det. Just idag har små buskar börjat planteras i sluttningen upp mot Dag Hammarskjölds väg. Bilden ovan togs för någon vecka sedan, när jag insåg hur landskapsarkitekten orienterat den nya trappan så att ännu en linje i staden pekar upp mot Carolinas stora trappa.

Det finns få biblioteksbyggnader i Sverige med ett så centralt läge som  Carolina Rediviva. Kommer man österifrån ser man huset längs Drottninggatan och dess förlängning från flera kilometers avstånd. Och även i nord-sydlig riktning ligger huset i stadens absoluta mitt. I GPS-systemet i min bil är det vanligtvis mest kartbilder man ser, men när man närmar sig Carolina stiger byggnaden  i tecknad form fram på skärmen. Kanske är detta ett tecken på verklig berömmelse?

Byggnaden ligger också i universitetets mitt. Tvåhundra meter norrut ligger det ärevördiga universitetshuset och tvåhundra meter söderut ligger det nya Segerstedthuset där universitetsförvaltningen flyttar in just i dessa dagar.  Carolina är huvudet högre än båda.

Karl XIV Johan visste vad han gjorde när han på 1810-talet pekade ut platsen för biblioteksbygget.

Nya mål och strategier

Vid biblioteksnämndens sammanträde 20 april antogs nya mål och strategier för Uppsala universitetsbibliotek. Det är ett rejält dokument som det tagit hela hösten och vintern att arbeta fram. Målen och strategierna speglar verkligen mångfalden i den verksamhet som ett stort universitetsbibliotek  bedriver. Dokumentet bygger på de fyra biblioteksben som diskuterats i tidigare blogginlägg: samlingar, interaktion, publicering och platsskapande.  Målen går ut på att säkra tillgången till informationsresurser, arbeta integrerat i universitetet,  tillgängliggöra Uppsala universitets vetenskapliga produktion samt skapa stimulerande platser för forskning, studier och bildning.

Några av strategierna är att:

– prioritera förvärv av digitala resurser och utvecklande av digitala arbetssätt

– säkra den långsiktiga tillgången till unikt och värdefullt fysiskt material

– bedriva omfattande digitalisering av unikt och svåråtkomligt material

– öppna forskningsmöjligheter genom att göra samtliga kataloger digitalt sökbara

– i samspel med fakulteterna utveckla och genomföra kurser och utbildningsinsatser fysiskt och via e-lärande vad gäller digitala färdigheter och medie- och informationskompetens

– erbjuda effektiva studiemiljöer i bibliotekslokaler som är trygga, flexibla, tekniskt välutrustade, sociala och funktionella

– delta i nationella infrastrukturella samarbeten och bidra till rationaliseringar

– kommunicera hur biblioteket kommer till nytta inom universitetet och i samhället

 

Men det stannar inte där. Sammanlagt innehåller dokumentet fyrtio strategier uttryckta som ”streck-satser”.

Arbetet är ingalunda slut nu när nya mål och strategier är beslutade. Nu börjar det verkliga jobbet. De vackra men ibland abstrakta formuleringarna skall ges mening genom verksamhets- och handlingsplaner. Prioriteringar och tidsplaner måste konkretiseras. Vilka nya digitala arbetssätt skall utvecklas? Vad är en effektiv studiemiljö?  Och när skall alla UUB:s kataloger göras sökbara? Just detta med de sökbara katalogerna är ett bra exempel på nyttan men också utmaningen med måldokument. Det är ganska självklart att bibliotekskataloger skall vara digitala, men fyra århundraden av intensivt samlande och kataloglager på kataloglager  gör att fortfarande är bara en mindre del av Uppsala universitets fysiska  samlingar smidigt sökbara på nätet.  Papperskatalogerna är fortfarande huvudvägen in i de samlingar som är mer än 50 år gamla, även om den väldiga Katalog -1962 finns ”blädderbar” på nätet. http://ub.uu.se/soktips-och-sokteknik/bibliotekskataloger-a-till-o/katalog-1962/  Vi har många år av svårprioriterat och kostsamt arbete framför oss.

Men biblioteket har visioner.  I mål- och strategidokumentet finns tre pregnanta stycken som försöker beskriva  de stora ambitionerna ( ambitioner som på sätt och vis biblioteket alltid haft). UUB skall finnas i universitetets centrum och vara landets bredaste forskningsbibliotek: ”öppet, utåtriktat och väl integrerat i universitetet.”  Det skall vara ett föredöme vad gäller studie- och forskningsmiljöer och en stark inrättning för ”kunskapsinhämtning, kunskapsspridning, kunskapsutveckling, kunskapsrespekt och kunskapsbevarande. ”  Normalt är ordupprepningar inte eftersträvansvärda och stilpoliser har ett gott öga till sådana. I tider av påhittade fakta, fejkade nyheter,  ryktesspridning och misstro mot vetenskapen tål emellertid ordet ”kunskap” att upprepas hur ofta som helst.

 

Länk till Mål och strategier för Uppsala universitetsbibliotek http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/

Vackert i Padova

För några dagar sedan återvände jag från soliga Padova till ett kyligt Uppsala. Ett bokminne är starkt – en utställning om böckers skönhet, anordnad av universitetsbiblioteket. Inne i en dunkel gammal kyrksal, mitt i staden, ställdes vackra illuminerade handskrifter ut. Min omedelbara reaktion var att detta måste vara kopior. Säkerheten föreföll nämligen inte särskilt hög. Men efter en stunds beundran av de paduanska skatterna insåg jag att åtminstone de som visades i  lite stadigare montrar helt säkert var äkta vara.

Precis som när det gäller konst och ruiner kände man skillnaden mellan italiensk och svensk kultur. Till och med medeltida handskrifter finns i överflöd.  Här har man varit rik i årtusenden.

Mannen vid informationsdisken frågar artigt varifrån vi kommer. Sverige svarar vi. Han vill veta staden, och vi berättar snällt att vi kommer från Uppsala. Han lyser upp.

-Ah, la famosa città universitaria!

Uppsalas rykte odlas tydligen i de italienska universitetsstäderna, och fylld av skandinaviska mindervärdeskänslor kan jag inte låta bli att berätta att jag är överbibliotekarie vid det berömda universitetets berömda bibliotek.

Glatt reser han sig, sträcker fram sin hand, och vi hälsar varmt på varandra. Så där som man kan göra biblioteksmän emellan. Därefter talar vi en stund om ditt och datt innan det börjar bli dags att lämna kyrksalen och utställningen.

Ungefär samtidigt som jag stiger över tröskeln och bländas av solen på piazzan hör jag honom ropa inifrån sin dunkla skattkammare:

-Arrivederci, Direttore!

Det hoppas jag.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »