”Vetenskaplig kommunikation” är en översättning av ”scholarly communication”. Begreppet har blivit allt viktigare sedan publikationsströmmen så att säga vände inom biblioteken. En gång i tiden var forskningsbiblioteken mottagare av information. Numera har biblioteken en allt viktigare roll i distribution, tillgängliggörande, lagring och bibliometri vad gäller det egna lärosätets publicering. Från att inskaffa publicerade verk deltar nu istället biblioteken aktivt i publiceringen.

Det är den digitala omställningen som driver på bibliotekens arbete med vetenskaplig kommunikation, och Uppsala universitet står värd för DiVA-konsortiet med femtio medlemmar. Ur detta laddades det ner 75 miljoner fulltexter förra året. Det är betydligt mer än samtliga fysiska lån (inklusive omlån) på samtliga offentligt finansierade bibliotek i Sverige.

Det har talats om att all vetenskaplig publicering blir digital. Så är det nog, men jag vill nog samtidigt avdramatisera frågan om mediaformat.  Allt hänger istället på hur en publikation skall användas och hur den skall nå sin målgrupp. Ett vetenskapligt verk bör så ofta det någonsin går vara digitalt, men i många sammanhang kan och bör det digitala kompletteras med papperstryck. Man djupläser bättre på papper än på skärm, medan digitala texter är överlägsna för kursiv översiktsläsning eller sökning.

Uppsala universitet producerar väldiga mängder forskning. Det mesta är vetenskapliga artiklar publicerade i digitalt utgivna tidskrifter men det finns andra vägar också. I universitetets ungefär 70 acta-serier flödar vetenskapen både fysiskt och digitalt. Det är Uppsala universitetsbibliotek som har hand om det praktiska. Biblioteket formger de flesta böckerna och skickar dem till tryckeri. När de återkommer på lastpallar distribueras de via bibliotekets web-shop och läggs ut i digital form i  DiVA. Produktionen är omfattande. Ungefär 300 doktorsavhandlingar och ett fyrtiotal andra vetenskapliga böcker görs varje år på biblioteket.

Bara den här veckan har tre bokleveranser kommit till Carolina Rediviva. Heimir Pálssons studie av Uppsala-Eddan som ”lärobok” har publicerats i bibliotekets egen skriftserie; helt naturligt eftersom handskriften befinner sig i universitetsbibliotekets djupa valv. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-466241 I en annan skriftserie har en bok om Otto Zdansky publicerats. Zdansky var Uppsala-paleontologen som på 1920-talet hittade Peking-människan. I volymen finns bland annat Szdanskys självbiografi både på engelska och kinesiska. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-462801 Maria Schildts The Music in the Finspong Collection har kommit ut i serien Studia Musicologia. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-466734

För någon vecka sedan anlände dessutom Carina Jahanis, Nagoman Balochs och Taj Balochs Unheard Voices: Twenty-one short stories in Balochi with English translations (Studia Iranica 40). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-466834

Vidare har två Uppsala-avhandlingar har just levererats i omtryck:  Carl Henrik Carlssons Medborgarskap och diskriminering: Östjudar och andra invandrare i Sverige 1860–1920 (Studia Historica 215, från 2004) http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-4719 och Nils-Johan Päiviö, Från skattemannarätt till nyttjanderätt: En rätthistorisk studie av utvecklingen av samernas rättigheter från slutet 1500-talet till 1886 års renbeteslag (2011). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-158410

Vill man ha aktuella perspektiv på relationen mellan Ryssland och Ukrania hittar man sådana i nyligen publicerade The Uppsala Yearbook of Eurasian Studies III. Redaktörer är Kaj Hobér, Anna Cornell Jonsson och Susanna Rabow-Edling, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-439546

Universitetsbibliotekens arbete med vetenskaplig kommunikation blir hela tiden viktigare.