”Sjunger Herranom en ny wiso”. Så inleds Psaltarens 96:e psalm. Egentligen har den väl samma grundläggande innehåll som andra av Bibelns lovsånger, men ibland behöver sådana formuleras på nya sätt.

Det är svårt att hitta någon som inte säger vackra saker om bibliotek, men det är också svårt att hitta dem som fullt ut kan förklara vad man gör på ett sådant. Detta tycks särskilt gälla forskningsbibliotek. Digitaliseringen är huvudorsaken. Det finns de som inte längre tror att bibliotek behövs, och jag kan själv undra när ett lokalt biblioteksstöd nått den nivå när  det skall börja kallas ett forskningsbibliotek. Däremot är jag övertygad om att bibliotek behövs mer än någonsin, men att sektorn behöver bli bättre på att förklara vad poängen är med sådana.

För mig är biblioteksidén märkvärdigt tidlös. Alla kulturer som har samlat information och kunskap har också behövt bevara den, organisera den och göra den tillgänglig. Graden av tillgänglighet har haft att göra med samhällets politiska ordning. Tillgängligheten är också beroende av ekonomiska förhållanden: vem äger informationen och kan bestämma över den?

I den europeiska tradition som jag vet mest om har idén om boksamlingar som uttryck för kunskap och välutvecklat intellekt, men också för makt och prestige, en lång historia. I modern tid har tillgång till böcker fått symbolisera demokratiska kärnvärden. De institutioner som varit allra mest kunskapsintensiva – universiteten – har också behövt ha de största kunskapsresurserna. Det är därför universitetsbiblioteken växt fram.

Jag tror alltså att bibliotek är vad de alltid har varit, men på nya sätt. Förändrade förhållanden gör att de behöver beskrivas – och försvaras – på nya vis.

Några av de förändringar som är viktigast för ett forskningsbibliotek är följande:

Ett tyngdpunktskifte pågår från mediaköp till medverkan i publiceringsprocessen. En gång var huvudmålet att samla så mycket som möjligt på egna hyllor. Nu är det allt viktigare att öppet sprida lärosätets forskning (och dess metadata). För ett kulturarvsbibliotek ingår materialdigitaliseringen i denna stora process. Det unika och svåråtkomliga behöver publiceras i digitalt format.

Kompetensbehoven förändras mycket snabbt. Forskningsbiblioteken befinner sig såväl vid forskningens front som i samhällsdigitaliseringens framkant. Dels uppstår tidigare okända behov, dels är det svårt att snabbt styra om kompetenserna.

Monopolet faller. En gång kunde man säga: ”Den som har flest böcker har förutsättningar att veta mest.” Stora bibliotek hade därmed en självklar marknadsfördel. Nu behöver biblioteken istället bli så bra som möjligt på att sätta kunskapstillgången i aktivt arbete. Detta sker i svår konkurrens med globala, kommersiella och oerhört resurskraftiga aktörer.

Men ännu viktigare är att biblioteken påverkas av stora förändringar i samhället.

Samhällets tillgång till kunskap har gått från fattigdom till överflöd. Allt mer uppfattas som öppet nåbart på nätet. Alla är inte medvetna om begränsningar i tillgången och kontrollen över läsningen. En övermättnadskänsla sprider sig. I värsta fall sprider sig också en tveksamhet om behovet av forskningsbibliotek. Vi har ju Google & Co, skall inte det räcka? Nej, inte om vi vill ha egen kontroll över informationen.

Respekten för kunskap dalar i samhället.. Ett riktigt bibliotek ger läsaren tillgång till allt, men förstår att kvaliteten är olika. Guld och grus finns i samma hus. Bibliotekens förmåga att bistå samhället med kunskap kräver ansvarsfulla läsare och är nära förknippad med den akademiska traditionen av öppenhet, kontrollerbarhet och respekt för kritisk argumentation.

En samhällsförskjutning sker från kollektiva lösningar till individuella. I och med att behoven av kollektiva system för kunskapsförmedling tycks minska (eller helt enkelt lagts i datajättarnas händer) avtar viljan att skapa gemensamma, tillitsbaserade kunskapssystem, styrda av samhällets egen demokratiska ordning.

Det är inte svårt att förlänga listan. Det jag här vill göra är att försvara forskningsbiblioteken som väsentliga institutioner i det moderna samhället, samtidigt som jag vill tydliggöra att ständig förflyttning är nödvändigt. Något av det viktigaste branschen behöver göra är att beskriva vad som är på gång och vad ett forskningsbibliotek skall vara.

”Sjunger Herranom en ny wiso.”