Igår publicerades den digra jubileumsboken Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021. Verksamhet, samlingar, historia, betraktelser. Rektor fick det första exemplaret vid ett försiktigtvis nedskalat boksläpp. Förutom honom var endast de som bidragit till boken närvarande i Boksalen – nuvarande och tidigare anställda vid universitetsbiblioteket.

                          På imponerande 622 sidor (lika många som i jubileumsboken för hundra år sedan) berättar bidragsgivarna i text och bild om bibliotekets olika samlingar och verksamheter. Boken har också redigerats och grafiskt formgivits på UUB, den distribueras genom ACTA-utgivningen placerad i samma organisation och görs öppet tillgänglig via DiVA-plattformen, också den administrerad av Uppsala universitetsbibliotek. Den vackra kassett som Rektors exemplar överlämnades i  är dessutom tillverkad i bokbinderiet på Carolina Rediviva.  Förutom själva tryckningen är alltså detta helt och hållet är en in-house-produktion. Få kunskapsorganisationer har idag förmågan att hantera samtliga led i skapandet och spridningen av information. Uppsala universitet är genom sitt bibliotek en sådan.

                          Men varför göra en tryckt bok?  En enkel utläggning av artiklarna på nätet hade väl krävt betydligt mindre arbete? Det finns goda skäl.

                          Bokpublicering kräver mer arbete och mer samverkan och därför större omsorg.  Det kostar också mer, så att göra en bok manifesterar att det är något viktigt som skall förmedlas. Markeringar av betydelse och av ögonblick i tiden har genom historien gjorts i fysisk form. På så sätt är jubileumsboken lite av en modern runsten. Fyller man 400 år skall det synas i tingens värld. En bok gör också anspråk på hållbarhet. Den har goda möjligheter att överleva i många hundra år utan några större åtgärder. Det är en trösterik tanke att överbibliotekarien på Uppsala universitet helt säkert kommer att bläddra i den här volymen inför bibliotekets 500-årsjubileum på 2100-talet.

                          En bok är vidare den viktigaste symbol vi har för kunskap, vetenskap och intellektuell verksamhet. Jag har svårt att tro att detta kommer att ändras, även om digitala sätt att publicera naturligtvis har massiva fördelar: snabbhet, informationsmängd, sökbarhet. Bokformen har andra goda sidor, bland annat slumpmässighet. På nätet slåss sluga algoritmer om vår uppmärksamhet. Chansen att på egna villkor överraskas  är större för den som  på måfå plockar ut en bok ur en hylla. Bläddrar man i en antologi som den som biblioteket igår gav ut hittar man ämnen och infallsvinklar som man aldrig anat.

                           Men en bok är också ett vältaligt ”Thing of Beauty.” Formen bär på betydelse. Jag har hört matematiker tala om skönheten i en elegant lösning. På nätet hittar man listor över matematikens vackraste ekvationer. Eulers identitet tycks höra till favoriterna och har liknats vid en Shakespeare-sonett. Jag prövar en tanke:  Om det digitala är prosa – arbetsför och praktisk –  så är den välgjorda tryckta boken poesi. Den strävar efter att ge koncentrerad och harmonisk form åt innehållet och äger en  lyster och koncentration som den mer formlösa digitala publikationen saknar. Den pockar också på större insatser vid läsningen, och ger mer – eller i alla fall annat utbyte.  Om inte annat är den multisensorisk. Prasslet vid sidvändandet. Tyngden i knät. Den taktila upplevelsen av papperets kvalitet. Smaken kommer väl sällan till användning, men det gör lukten. Bok- och biblioteksvännen Umberto Eco, som bland mycket annat var hedersdoktor vid Uppsala universitet, lär ha sagt att han älskade morgonens doft av trycksvärta.

Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021 kan fritt laddas ner från DiVA-plattformen: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1606027

Den fysiska boken går redan att köpa i Carolina Redivivas shop och kommer att finnas för beställning vid UUB:s webbshop.