Jag läser nu en bok utgiven av systerbiblioteket vid Västerhavet. Titeln är Objekt och samling. Om det unika i Göteborgs universitetsbibliotek. Redaktören Anna Svensson konstaterar i inledningen att medarbetare vid GUB mycket sällan ”bidragit med fördjupade beskrivningar av samlingarna under 2000-talet.” (s. 6) Det vill den här antologin ändra på, och i elva artiklar gör hon och kollegerna djupdykningar i specialsamlingarna. Dykningarna ger en god fångst.  

De stora universitetsbiblioteken – särskilt de äldre men också några av de nyare – bågnar av unikt material. De bågnar också av kunskap om det material som förvaltas på biblioteken. Därför är det välkommet med en antologi, där medarbetarnas kunskaper binds ihop med själva materialet. Ett och annat görs på detta viktiga område, och jag är glad över att det vid mitt eget bibliotek bedrivs  omfattande verksamhet för att lyfta fram, beskriva och analysera de unika samlingarna. Men mer kan och borde göras. Bibliotekarier besitter ofta en källkunskap som forskaren saknar eller som skulle kräva en väldig insats av tid och energi för att samla. Forskare och samlingsexperter borde istället arbeta mer i lag. Men det vore verkligen också önskvärt att de som ordnar och dagligen arbetar med de unika samlingarna hade tid och möjlighet att skriva om dem.  

Den antologi jag har i min hand innehåller allt från viktiga skildringar av KvinnSam:s uppbyggnad till en skildring av polarforskningen vid förra sekelskiftet – utgående från en meny från The Explorers Club i New York 1906. Eller vad sägs om en rejäl närläsning – eller snarare en närtitt på det fotografi där Flory Gate och Elin Wägner trampar tandemcykel.  Men det här är ingen recension, så den som vill veta mer om artiklarna hänvisas till boken. Den finns förstås både på papper och öppet tillgänglig på nätet. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/68692

Det jag vill passa på att göra är att påminna om den kompetens- och kunskapsrikedom som finns vid biblioteksavdelningar för unika specialsamlingar. Alltför sällan ges dock chansen att dokumentera samlingskunskapen för framtiden.  Nu talar jag inte om det självklara ordnandet och katalogiserandet av samlingarna (själva grundbulten), utan om all den bredare kunskap som samlas under arbetet. Jag vet själv – både som forskare och som bibliotekschef – hur skeppet plötsligt gungar till, tappar fart och tvingas på ny kurs när en nyckelmedarbetare går i pension. Viktig kunskap har lämnat organisationen. Bibliotekariers specialkunskaper behöver alltså bevaras, precis som det material vi är satta att förvalta.

Att Göteborgsvolymen kom till kan vi tydligen  tacka apotekaren Gustaf Bernström för. I hans namn finns en fond som skapades vid mitten av 1900-talet och  som skall bereda biblioteksanställda vid GUB möjlighet till vetenskaplig forskning.  Sådan framsynthet skulle man se vilja  se mer av. Forskningsbibliotekens anställda ingår i det större maskineri som vetenskaplig verksamhet utgör, och vill man maximera nyttan bör biblioteken ges fler möjligheter att dokumentera och sprida sin kunskap. Redan fler Wikipediartiklar om universitesbibliotekens samlingar och resurser vore en välgärning.

Nu har jag skrivit om bibliotekens unika specialsamlingar, men resonemanget ovan både kan och bör utvidgas. Ett modernt forskningsbibliotek bryter ny mark vad gäller digitala metoder och tekniker, utvecklingen av öppen tillgång, utvecklingen av nya och effektiva bibliotekstjänster och mycket mer. Allt detta borde förmedlas bättre. Branschen borde skriva mer. Vi ses vid tangentbordet.

Slutligen. Vad saknar jag i volymen Objekt och samling? Presentationer av de medverkande. Dessutom ett register (även om man förstås kan söka i nätversionen). Och definitivt ännu fler intresseväckande texter där Göteborgs universitetsbiblioteks medarbetare delar med sig av sin kunskap om de värdefulla samlingarna i ”Lilla London”.