I förra veckan levererade tryckeriet en genomlysning av Uppsala universitetsbibliotek. Skriften är resultatet av det utredningsuppdrag som biblioteksnämnden förra året gav Björn Brorström, tidigare rektor vid Högskolan i Borås. Till sitt stöd hade han Johanna Hansson, biträdande ÖB i Uppsala. Till Björns uppgifter hörde att beskriva UUB:s styrkor och svagheter, klargöra risker och möjligheter i den pågående utvecklingen och föreslå åtgärder som stärker UUB:s roll som välintegrerat stöd inom Uppsala universitet. Kort sagt att som kritisk vän bedöma biblioteket.

Björn Brorström ser och lyfter fram styrkorna vid UUB. Det är en positiv genomlysning. Men med det sagt är det nog både viktigast och mest intressant att stanna vid det som beskrivs som skav och som behöver förändras eller utvecklas.

Kanske kunde den övergripande frågeställningen vara: ”Hur få till ett i universitetet välintegrerat bibliotek, som gör rätt saker, styrs strategiskt och är bra på att förklara nyttan med vad man gör?” I detta ryms egentligen det mesta av det som Brorström lyfter fram som utmaningar: vilken är UUB:s roll för studiemiljöerna? vilken är dess roll inom ”öppen vetenskap”? finns det delar av styrningen som inte fungerar tillräckligt väl? kan biblioteksnämndens arbete utvecklas ytterligare? hur skapar man större kunskap om UUB:s tjänster bland studenterna? var går gränserna för uppdraget ”vetenskaplig kommunikation”?  

Något Brorström tydligt ser är att det behövs fler kanaler mellan både UUB och den aktivt forskande och utbildande kärnverksamheten och mellan UUB och universitetsförvaltningen. Jag delar fullt ut hans uppfattning att samarbetsformerna behöver bli mycket bättre. Om så sker blir det lättare att hantera frågor som de uppräknade.

Jag delar också hans betonande av vikten av nationellt bibliotekssamarbete. Mycket skulle kunna åstadkommas om universitetsbiblioteken och Kungl. biblioteket förmådde skapa fler gemensamma strukturer. Vi är på väg men det skulle behövas fler starka initiativ.

En viktig fråga är: ”Kostar biblioteket för mycket?” Brorströms bakgrund som professor i företagsekonomi ger auktoritet när han konstaterar att UB:s andel av kostnaderna inom universitetet minskat. Men han talar också om en ”institutionaliserad” föreställning om brister i kostnadseffektivitet. Han skriver att det saknas belägg för att verksamheten inte skulle använda resurserna tillräckligt väl och att det därför kanske är ”dags att vända på bevisbördan”.

Här tror jag att genomlysningen rör den verkligt väsentliga utmaningen: bilden av UUB. Uppenbart behöver de stora lärosätesbiblioteken –  men också Kungl. biblioteket och den övriga bibliotekssektorn –  fortsätta att försöka förklara sin plats i det moderna, allt mer digitaliserade samhället. Jag kan själv slås av skillnaderna i bild och självbild  i biblioteksvärlden. För ett bibliotek som vårt kan det ibland bli mycket påtagligt att resten av universitetet (och världen) uppfattar biblioteket annorlunda än vi som jobbar inom det. Självreflektion och kommunikation – i vid mening – är förstås svaret på utmaningen. Det är då insikt och tydlighet uppstår.

Björn Brorströms korta sammanfattning är  ”Uppsala universitetsbibliotek uppvisar en gynnsam utveckling och uppfattas ha klarat balansgången mellan gammalt och nytt väl. Biblioteket är en uppskattad verksamhet inom universitetet, vilket till stor del beror på aktiva åtgärder för att utveckla verksamheten.” Detta är förstås alldeles utmärkt, men det finns ingen anledning att slå sig till ro. UUB behöver fortsätta utvecklas, precis som det gjort bra länge nu. Kanske är biblioteksvärldens viktigaste utmaning att ta vara på det man har men samtidigt ständigt kunna ställa om. Jag gillar Brorströms resonemang om konsten att hantera konkurrerande värden.

Och för den som undrar. Jo naturligtvis. Utredningen finns digitalt i DiVA på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-409979