Igår öppnade den nya utställningssalen i Carolina Rediviva. En sådan har funnits sedan slutet på 1800-talet; självklart med tanke på intresset för samlingarna, men tänkvärt mot bakgrunden att Uppsala universitetsbibliotek ibland har uppfattats som slutet. I själva verket har det nog alltid varit tvärtom. Säkerheten har ställt sina krav, och fokus har varit vetenskapens behov, men givet detta har biblioteket alltid ställt tillgängliggörandet av samlingarna först. Bilden ovan är från de sista dagarnas febrila färdigställande inför öppnandet.

Invigningen blev en rasande fin tillställning. Säkert 200 personer hade samlats i entréhallen på Carolina och fick höra tre operasångare – Anders Wall-stipendiater – sjunga både Kraus och Mozart från de små  balkongerna. Flera tal hölls, och invigningstalade gjorde Kristina Edström, professor i oorganisk kemi och rektorsråd för forskningsinfrastruktur. Hon höll ett lysande och personligt tal som kraftfullt påminde om forskningsbibliotekens roll som just vetenskaplig infrastruktur.

Media har uppmärksammat utställningssalens öppnade. En medarbetare sa skämtsamt att universitetsbiblioteket nu ”sänder på alla kanaler”. Det ligger en hel del i detta – en helsida i Upsala Nya Tidning, radioinslag, livligt gillande och delande i sociala medier. Själv bidrog jag igår med en understreckare i Svenska Dagbladet, där jag skriver om den magnifika donation som Magnus Gabriel De la Gardie gjorde på dagen 350 år före utställningssalens öppnade. Donationen omfattade Silverbibeln men också 64 andra oskattbara handskrifter.

Till de som kommer att glädjas åt att utställningssalen nu åter är öppen är turisterna. I två år har informationsdisken dagligen mött grupper och enskilda med siktet inställt på Silverbibeln – ett helt nödvändigt mål för Uppsala-besökaren. Säkerhetsfrågan gjorde det omöjligt att visa Silverbibeln under den tid Carolina byggdes om.  Bara några veckor efter att vi stängde den gamla utställningssalen 2017 var vi emellertid tvungna att ordna en monter vid den tillfälliga entrén där vi kunde visa en faksimil.  Så stor var efterfrågan. Men nu utöver åter pergamentshandskriften sin sedvanliga magi i ett särskilt utrymme i utställningssalen.