Det är påskafton 2018 och små söta påskkärringar passerar ute på Luthagens gator. Jag har utnyttjat ledigheten till att skicka en utgåva av barockförfattaren Torsten Rudeens kärleksdikter till trycket. Boken lär väl finnas i verkliga livet senast efter sommaren. Mer om detta längre fram. Idag passar det dock bra att berätta några förskräckliga historier från Torstens uppväxt vid Fryken på senare delen av 1600-talet. Han växte upp på sin pappa Håkans gård Östra Berga i Lysvik, några mil norr om Sunne och Mårbacka. Senare skulle han bli Uppsalastudent, Åboprofessor och biskop i först Karlstad och sedan Linköping.

Men i ungdomen härjade Djävulen i Lysvik.

Rudeens far Håkan var präst och tvingades medverka i flera häxeriprocesser. År 1682  utpekades till exempel tre kvinnor som häxor av en fjortonårig flicka som hette Ingeborg. Hon tjänade som piga hos Håkan, och hade redan 1679 förts till Blåkulla av en av de tre häxorna.  1680 eller 1681 hade de tre kvinnorna även tagit med sig Torsten Rudeens syster Annika. Medan hon sov tog de henne spritt naken, smorde henne och red iväg med henne. Häxritten fick följder. Dagen efter var Annika illa sjuk och spottade blod.

Samma år förde häxor bort Ingeborg  och två små Ransby-barn.   Häxorna tog en svart- och vitfläckig ko genom fähusfönstret, flög över en sjö som brann av svavel och anlände till Satans boning. Djävulen själv satt där på en stol  med en väldig järnkedja fästad vid väggen och skrev med sina klor i en svart bok. Hår och skägg var ormar. Alla i salen ”hälsade honom sägandes Fröö”. Man åt ormar och ödlor och drack från ett pissande grått sto.

Nästa gång Ingeborg skulle föras till Blåkulla hade hon ropat ”Kors i Guds namn” och blev då så illa nedsläppt norr om Håkan Rudenius hus att hon skadade knät och inte kunde stå på ena foten. Detta kunde vid undersökningarna hennes husbonde Håkan intyga. Ingeborg hade också mött mångahanda underliga varelser i fähuset – rimligen  skedde detta just på Östra Berga. En gång hade dessa övernaturliga varelser skrämts bort när Håkans son Torsten kom ”löpandes genom fähuset efter en tupp”.

Någon dom föll aldrig. Kvinnorna nekade bestämt och man ville eller vågade inte tro på pigan Ingeborg. Man beslöt att inte avgöra ärendet förrän ”kanske Gud några mera och bättre skäl torde uppenbara.”

Torsten och Ingeborg var inte så långt ifrån varandra i ålder. Man kan undra hur de såg på varandra.  Det är märkligt att tänka sig att denna blivande professor och diktare växte upp på en gård vid den makalöst vackra Fryken – Selma Lagerlöfs och Göran Tunströms Fryken – varifrån häxor ansågs rida till Blåkulla.

Källa: ”Haquinus Rudenius” i Anders Edestam,  Karlstads stifts herdaminne från medeltiden till våra dagar, 3 (Karlstad 1968)

Bilden är tagen i fjol sommar från gårdsplanen på Östra Berga i Lysvik.