Maj möter med sol. Igår upplevde Carolina Rediviva den årliga upphetsningen av att stå mitt i händelsernas centrum. Klockan tre vinkar universitetets rektor (med mig nära intill) från balkongen med studentmössan. Tusentals människor myllrar i Carolinabacken, och tusen sinom tusen bilder tas med kameror och mobiltelefoner. Har Valborgsfirandet i Sverige ett centrum är detta balkongen på Carolina. Det är få bibliotek som likt Uppsala universitetsbibliotek rent fysiskt får vara ett nationellt centrum, åtminstone i några minuter varje år.
Folksamling sista april utanför Carolina Rediviva, troligen på 1940-talet. Bilden från UUB:s samlingar.
Efter mösspåtagningen får överbibliotekarien chansen att hålla tal till den festförsamling som samlats på Carolina. Gårdagens tal handlade om både det ena och det andra, men min viktigaste poäng var att påminna om att det vid sidan Carolinas kraftfulla stenhus håller på att växa upp en ny, osynlig och ännu större byggnad, uppförd med digital byggnadskonst och inredd med elektroniska hyllor. På dessa ställer flitiga virtuella händer upp böcker byggda med ettor och nollor. Och på denna digitala byggnad kan inte flaggan blåsa av flaggstången – något som faktiskt skedde på Carolina Redivivas tak igår på förmiddagen. Det blåste nämligen rejält. Efter en snabb utryckning var ordningen återställd. Utmaningarna på det digitala biblioteket är vida större. Och möjligheterna enorma.
Under de gångna veckorna har Sverige och världen fått nya spännande digitala mötesplatser. Sveriges Television öppnade 16 april sitt Öppna arkiv. Vid starten låg 500 teve-timmar ute, och jag har en aning oroligt kontrollerat om gamla favoriter från 1960-talet fortfarande håller måttet. Vissa program gjorde det och andra inte. Men det är en stor sak att omläsningens konst nu kan utövas även på teve-området. Litteraturen har ju alltid varit underkastad denna kontrollbesiktningsmöjlighet, medan de teve-serier man en gång älskat oftast fått leva kvar i minnets känslosamma okontrollerbarhet. Det var bra att i förra veckan kunna konstatera att en och annan av sketcherna i Mosebacke Monarki fortfarande håller.
Förändringen har ju varit på gång ett bra tag, och videor och DVD-er har gett tittaren rätt många möjligheter att återknyta gamla bekantskaper. SVT:s Öppna arkiv är ännu ett viktigt steg mot drömmen om allts ständiga tillgänglighet.
Men det behöver också understrykas att Öppet arkiv inte är ett ”riktigt” arkiv. Det som ligger ute är bestämt genom redaktionella val. Man har valt och man har valt bort. Dessutom innebär rättighetsbegränsningar att allt inte kan läggas ut och inte heller stanna i arkivet för evigt. För den som vill studera teve-historia är det öppna arkivet bara ett smakprov.
Två dagar efter invigningen av Öppet arkiv öppnade Digital Public Library of America. Här handlar det om något helt annat. DPLA ger tillgång till oerhörda och hela tiden växande mängder material spritt på olika bibliotek i USA. Det är en portal för sökningar och en plattform för nya sätt att använda det digitaliserade kulturarvet. DPLA ser sig också som en röst för öppen tillgänglighet. På hemsidan understryks att fri tillgång till information på offentliga bibliotek alltid varit centralt i skapandet av kunniga och engagerade samhällsmedborgare. När Anthony Marx, president för New York Public Library, hyllade sjösättningen av DPLA använde han ett citat från Jefferson: “I look to the diffusion of light and education as the resource most to be relied on for ameliorating the condition promoting the virtue and advancing the happiness of man.” Det är högstämt, men lätt att instämma i.
DPLA (som har den tilltalande nätadressen dp.la) fungerar som en slags växlingsstation. Genom att skriva in sökord i sökrutan forsar systemet igenom oerhörda mängder meta-data och användaren länkas vidare till de nätplatser (bibliotek, arkiv och museer) där materialet finns att digitalt beskåda. Söker man på ”Uppsala” får man redan 151 träffar i detta amerikanska nätbibliotek och ”Upsala” ger 77 träffar till. På The Smithsonian hittar jag till exempel ett stereoskopiskt fotografi från 1905, vilket föreställer universitetshuset i Uppsala. Man får samma känsla som inför Sista april: mycket är likt sig men mycket förändras också år från år. Bilden påminner om att Uppsala för bara hundra år sedan tog slut ganska fort på andra sidan universitetshuset och Carolina.
Den nya tiden har bara börjat rulla upp sin digitala bokrulle. Möjligheterna är oändliga, men realiserandet krävande. Vägen är inte oproblematisk.
En from förhoppning är dock att hårdvaruproducenterna snart lanserar billiga skärmar som går att använda utomhus. Före fotogenlampan och det elektriska ljuset var våren befrielsens tid. Äntligen räckte ljuset till för läsning. Den äldre litteraturen är full av skildringar av utomhusläsningens ljuvligheter. Boken och vårljuset hängde samman. Så här långt utspelar sig det digitala livet framförallt inomhus.
Nu tar jag med en bok ut i parken. Glad vår!
Länkar:
Digital Public Library of America: http://dp.la/
I en utmärkt artikel i New York Review of Books sätter Robert Darnton, en av initiativtagarna till DPLA, in det nya digitala biblioteket i ett större sammanhang: http://www.nybooks.com/articles/archives/2013/apr/25/national-digital-public-library-launched/?pagination=false
Öppet arkiv: http://www.oppetarkiv.se/
Smithsonian-bilden:
http://collections.si.edu/search/results.htm?q=record_ID%3Asiris_arc_148744&repo=DPLA
Lars Burman