Sommaren har varit bra. Inte minst för den som fick några dagars kringresande i södra Tyskland. I samband med en konferens i Tübingen passade jag på att besöka universitetsbiblioteket och blev gästfritt mottagen av dess chef, Marianne Dörr. Tübingens universitet är två dagar yngre än Uppsalas, men jag vågade inte fråga om även biblioteket skapades redan 1477. I Uppsala inrättades ju inte biblioteket förrän 1620/21. Hur som helst är Tübingens universitetsbibliotek en vördnadsvärd gamling i bibliotekskretsar och det var därför intressant att se hur dagens verksamhet ser ut. Uppsalas och Tübingens universitetsbibliotek tycks i mycket rätt lika – rika äldre samlingar, ungefär lika många anställda och likartad ekonomisk omslutning.
Modell av de fyra sammanlänkade huskropparna i Tübingens universitetsbibliotek. Den äldre huvudbyggnaden till höger i förgrunden.
I två timmar visade Marianne mig runt i de stora lokalerna, och det jag framför allt slogs av var att mycket av det som vi nu är på gång att göra i Carolina-byggnaden redan var genomfört i Tübingen. Ingen garderob, ingen bevakad entré. Delar av samlingarna och vissa äldre kataloger har flyttats till magasin för att ge ytterligare plats till arbetsbefrämjande läsplatser. Variationen av studieutrymmen och grupparbetsplatser är stor. Den gamla läsesalen är intakt och används. Äldre representationsrum brukas när universitetet får fina gäster. Precis som i Uppsala finns en särskild specialläsesal för rariteterna.
En riktig framgångshistoria är det nu fyra år gamla kafét. Uppenbarligen fyllde detta ett viktigt socialt behov. Och kanske bidrar det också att bibliotekskaféts espresso var alldeles utmärkt. 
Lars Burman