För första gången har jag deltagit i LIBERS årliga konferens. LIBER står för Ligue des Bibliothèques Européennes de Recherche och mötet samlade i år ett par hundra delegater, företrädesvis chefer från större universitets- och nationalbibliotek. Fyradagarskonferensen var förlagd till Riga, och för en svensk 1600-talsforskare är varje besök på andra sidan Östersjön förknippat med historia. Från min egen forskning om tillfällestryck från stormaktstiden minns jag hur rik den litterära kulturen i Riga framstod i jämförelse med vad som producerades i Sverige på 1640-talet. Redan då var Riga en rik stad, både finansiellt och kulturellt, och mycket av välståndet har nog sin förklaring i den strategiska placeringen vid den väldiga floden Daugava, som på tyska bär namnet Düna.
Nu står det nya lettiska nationalbiblioteket vid Daugavas strand. Det har inte ens hunnit invigas ännu, utan detta sker i augusti. LIBER-mötet var den första konferensen som hölls i den imponerande byggnaden, och aldrig tidigare har en så stor bibliotekskonferens arrangerats i Lettland.
Vad pratade man om? Inte särskilt överraskande är det den nya digitala verkligheten som står i centrum. Hur hanteras forskningsdata? Hur omformas forskningsbiblioteken så att digitaliserade samlingar blir internationellt tillgängliga? Hur fungerar ”Crowd-sourcing” och ”gamification”? Hur skall biblioteken stödja forskarna i den vetenskapliga kommunikationen? Hur skall ”open access” möjliggöras? Och hur kan – som i Norge – bibliotekens utveckling gå från ”Research Library” till ”Research Lab”? Jon Arild Olsen, som leder forskning och förmedling vid nationalbiblioteket i Norge, höll till exempel en fascinerande framställning av hur n-gram-modeller kan användas i det digitaliserade materialet för innehållsanalyser och ”culturomics”. (Här är inte platsen att förklara vad som gömmer sig bakom begreppen – men intressant var föreläsningen!) I Norge kommer förresten all norsk litteratur att finnas digitaliserad 2018 och nåbar för alla med norsk IP-adress. Utvecklingen är obegripligt snabb. Om fyra år har alla norrmän ett komplett nationalbibliotek i mobiltelefonen.
Det starkaste intrycket gjorde emellertid samtalen om de juridiska frågorna. Hela biblioteksvärlden har kommit att cirkla kring copyright och licensrättigheter. Vem får läsa och vad får man göra med materialet? En given snackis var förstås de oerhörda möjligheter som erbjuder sig genom ”Text and Data Mining” (TDM). Och kanske ännu mer de olika juridiska hinder som styr utnyttjandet av den moderna teknologin. LIBER har engagerad sig i frågan, och ifrågasatt varför europeiska forskare skall ha mindre möjligheter att utnyttja TDM än kollegerna i exempelvis USA eller Japan. Den intresserade kan läsa mer på http://libereurope.eu/text-data-mining/
Men Riga var vackert. Och så även det nya nationalbiblioteket. Fortsättning följer.
Lars Burman