I förra veckan bröt jag en lång tids bloggtystnad. Tystnaden var naturligtvis en följd av pandemin. För fler än mig vändes tillvaron inåt och det utåtriktade vardagssamtalet på nätet förlorade i betydelse. De restriktioner för social distansering som rått i sexton månader har nog för många  gett effekter även vad gäller sätt att kommunicera. En tystnad har sänkt sig över samhället. Stora gester, självreklam och ”se-på-mig”-kommunikation blev mindre viktig. Samtidigt efterfrågade vi tydlig information, uppdateringar och  vederhäftighet.  

                             När jag i början av sommaren fick min första spruta i Fyrishovs stora idrottshallen slogs jag av ett ljud som jag inte hört på ett år – sorlet av människor. Vi stod eller satt säkert utspridda, men människor talade stilla med varandra medan de väntade, först på sina sprutor, sedan på att de femton vilominuterna efter vaccineringen skulle ta slut. Sorlet blev  en påminnelse om att vi ändå är på väg mot att återerövra det gemensamma rummet.

                             I det professionella livet har kommunikation under pandemin handlat om information under extraordinära förhållanden. Bibliotekets personal har framgångsrikt arbetat vidare, men omställningen till hemarbetet (när det gått) har krävt åtskilligt. Forskare och studenter har haft mer behov av stöd än vanligt, och UUB:s digitala service har gått varm. Lokalerna har fått begränsade öppettider men ändå behövt hållas öppna för den som absolut behövde arbeta på plats. Allt detta har krävt kommunikation. Bibliotekets ledningsgrupp hade – förutom sedvanliga ledningssammanträden –  ett kort krisledningsmöte varje tisdagsmorgon ända fram till sommaren. Huvudfrågorna handlade varje gång om kommunikation: vad vet vi? vad säger folkhälsomyndigheten? vad säger universitetet? vilken information behöver ges till vem och i vilka kanaler? hur kan vi förbereda oss på det oväntade?

                             Förhoppningsvis kan vi nu se fram mot en rätt normal höst och därmed återgå till mer stabila och långsiktiga kommunikationsinsatser. Samtalet i samhället behöver komma igång igen.

Medan jag skrev detta undrade jag vad som fanns under uppslagsordet ”pest” i kulturarvsplattformen Alvin. Bland annat hittade jag en tryckt förordning från peståret 1710 där magistraten i Stockholm utfärdar råd och förhållningsorder. Punkt ett handlar om renlighet och därpå följer den ena punkten efter den andra. På slutet hotas med straff för den som inte är klok nog att följa förordningen, men man tonar ner frågan om straffet. Istället vädjar man, precis som idag, till den enskildes goda omdöme: ”man vill förmoda, att var och en, som med sunt förnuft eftertänker, vad fara denne smittosamme sjukdomen med sig förer, lärer beflita sig att till alla delar noga efterkomma denne förordning […]”. [Stavningen har moderniserats.]

                             Även 1700-talets myndigheter behövde kommunicera.

https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:400164