För inte så länge sedan låg butikerna sida vid sida på städernas huvudgata: sybehörsbutik, fiskhandel och järnaffär. Inköpsturen i 1800-talets lilla stad, där folk lyfter på hatten för varandra och småpratar om vädret, är en standardingrediens i äldre tiders romaner. I Luthagen, mitt hörn av världen, finns tv- och radioaffären och blomsterhandeln kvar, men posten (den riktiga) är borta liksom färgaffären, systemet och en bra bokhandel som också förde pappersvaror. Naturligt och inget att säga om. Världen förändras. Man ser inte längre sådana scener ur en försvunnen akademiska småstadsvärld som den jag en gång för tjugo år sedan såg i hörnet Skolgatan/Sysslomansgatan. En äldre (men kort) man som lyfte på hatten och mycket djupt bockade för den synnerligen långe professor Torgny Segerstedt (en gång formidabel rektor magnificus), som förstrött lyfte på sin hatt och bockade tillbaka, men långt ifrån lika djupt.

Nu är det galleriornas tid. Allt går lite mer rationellt och praktiskt tillväga, och det man behöver skall finnas lätt och snabbt tillgängligt, dessutom i princip dygnet runt. Det skall man mest vara glad över.

Varför tänker jag på detta? I fredags på Ångström invigdes det nya samarbetet mellan Studentservice och biblioteket. Efter intensiva omarrangemang, införskaffande av möbler och allehanda andra förändringar skall nu studenter, lärare och forskare ha en smidig plats där man både får hjälp med tentautlämningar och svåra litteratursökningsfrågor. Världen är ju nu sådan att allt hänger ihop. 1800-talets opraktiska men kanske idylliska detaljhandlare är och skall vara borta, i varje fall i vardagen. Istället är det samverkan och praktisk galleriatanke som gäller.

Många kommer att nyfiket följa hur Ångströms projekt med samlokaliserad studentservice och bibliotek utvecklas. Sannolikt blir detta ett efterföljansvärt exempel. Det kommer alltid att finnas fysiska och specialiserade bibliotek, och alla vid universitetet kommer alltid att vara en knapptryckning från det gemensamma digitala biblioteketet. Men renodling blir ovanligare. Istället väntar mängder av hybrida mötesplatser som delvis är fysiska bokbibliotek, delvis kaféer, delvis platser för studentservice, delvis platser där man skaffar tillgång till digitala informationsresurser. Och så vidare.

När jag talade vid invigningen i fredags berättade jag om ett besök nyligen i Budapest. Trots obefintliga kunskaper i ungerska besökte jag flera imponerande bokhandlar mitt i centrum. En hade flyttat in i ett gammalt varuhus på den centralt belägna världsarvsavenyn Andrássy. Flera våningar böcker och en helt magnifik kaféavdelning – tio meter till det förgyllda 1800-talstaket och djupa sittgrupper med tillgång till kraftfullt wifi, välsmakande Esterházy-bakelser och pianospel på eftermiddagarna. Och nere i bokhandeln hade man också försäljning av årgångsviner; till vänster annonserades nyutkommen fack- och skönlitteratur och till höger erbjöds oräkneliga tokajerbuteljer. Det gäller att hitta sätt att samverka.

Smulor från veckan som gått:

På fredagmorgonen höll biblioteksrådet ett mycket kreativt och bra sammanträde kring aktuella frågor. Överbibliotekarien gladdes och tog till sig de goda idéerna.

I torsdags kväll gjorde jag en välkommen utflykt till den litteraturvetenskapliga världen. Svenska Litteratursällskapet höll sitt höstmöte, där fyra nydisputerade forskare från landets alla hörn presenterade sina avhandlingar.

Mycket finns i gömmorna på Carolina. Till dessa hör Uppsala-eddan som ägnats ett stort och flerhövdat forskningsprojekt. Under veckan träffade jag några av dem som varit involverade och fick då en mycket värdefull inblick i arbetet kring denna märkliga nordiska kulturskatt.