Novembertorsdag i Stockholm. Grått väder över Strömmen, men från terrassen på Hilton Slussen har man en fantastisk utsikt över Gamla Stan och dess kajer. Är man en historiskt inriktad litteraturforskare kan man inte låta bli att dubbelexponera. Vid varje besök i Stockholm ser jag inte bara dagens urbana stadsliv, utan också Almqvists stora småstad från 1800-talets början och 1600-talets mångkulturella, stolta och brutala maktcentrum. Hiltons krökta vita stentrappor med mässingsräcken ledde dock inte tankarna till svenska adelspalats à la stormaktstiden, utan mer till global hotellkomfort modell Förenta Staterna.

Här på Hilton hade Kungliga Biblioteket förlagt sitt årliga möte för bibliotekschefer. Hela 125 av oss hade hörsammat kallelsen. För den som liksom jag är ny i branschen blev detta verkligen en lärorik dag med utmärkta möten med kolleger och värdefulla samtal i ”öppna hus” på olika håll på hotellet. Styrgruppen för BIBSAM höll till i grupprummet Sokrates och den för LIBRIS i Sofokles. Expertgruppen för informationsförsörjning och resursdelning träffades i Kronos och gruppen för digitalisering i Hades. 1600-talsmänniskan skulle belåtet ha känt igen sig i referenserna till antiken, men nyfiket undrat hur hotellets symbolprogram var tänkt.

Trots min nybörjarposition fanns jag med i ett panelsamtal med riksbibliotekarien Gunilla Herdenberg, rektor Kerstin Norén från Högskolan Väst och Elsebeth Tank som på förmiddagen talat om ”Modernt ledarskap och moderna bibliotek.” Vi grillades av samtalsledaren Angela Zetterlund från Linnéuniversitetet, och hela evenemanget filmades och läggs tydligen ut på kb.se under nästa vecka.

Och nog erbjuder biblioteksvärlden utmaningar för såväl chefer som medarbetare. En grundfråga är vad ett bibliotek och en bibliotekarie egentligen är; branschen anses ju i kraftig förändring. Ett klokt (och lugnande) svar från den som föredrar de långa perspektiven är att förändring alltid varit normaltillståndet. Alla plaskar vi i tidens flod. Men det gäller inte bara att hålla näsan över vattenytan utan också välja simsätt och riktning. Det är där konsten ligger.

Hur beskiver man dagens bibliotekssituation? Jag talar gärna om ett synligt och ett osynligt bibliotek. Det synliga är det traditionella, fysiska biblioteket där böckerna står på hyllorna och läsaren mycket påtagligt finns mitt i samlingarna. I Uppsala kan vi vara glada över att ha en av landets kraftigaste påminnelser om forskningsinformationens materialitet: byggnaden Carolina Rediviva. Symboliskt gestaltar huset vikten av samlad, rik och tillgängliggjord kunskap.

Men vid sidan av det synliga biblioteket finns idag det osynliga. Så fort en student eller forskare i Uppsala öppnar sin dator finns han eller hon i (eller en knapptryckning från) det digitala biblioteket. Miljoner artiklar och hundratals databaser finns ständigt tillgängliga. På ett magiskt sätt tycks allt lättåtkomligt.

Behovet av synliga och fysiska biblioteket försvinner aldrig, även om det långsamt kommer att förändras. Carolina står, så att säga, tryggt inför framtiden. Utmaningen blir istället att lika väl gestalta det osynliga digitala bibliotek som det fysiska. De samverkar och existerar parallellt.

Informationsrikedomen är större än någonsin. Allt finns nåbart, men uppgiften har inte blivit lättare för biblioteken. Att ordna digitala böcker på digitala hyllor i ett osynligt virtuellt bibliotek är lika arbetskrävande (och kostsamt) som att ställa folianter på plats i den fysiska läsesalen.

En särskild aspekt på universitetsbiblioteken är att informationsförsörjningen idealiskt skall vara så enkel som möjligt – egentligen så sömlös, direkt och osynlig som någonsin kan göras. Ett klick och artikeln skall finnas på läsplattan. För brukaren fungerar det bedrägligt lätt.

För vem ser den mäktiga, dyra och svårbemästrade biblioteksbyggnad som digitalt byggs i Uppsala och i alla andra starka akademiska städer? En osynlig byggnad där bibliotekarier redan flitigt ordnar och tillgängliggör materialet. Strindberg talade i Ett drömspel om ”det växande slottet”. Ett präktigt och underbart sådant reser sig nu vid sidan av Carolina Rediviva.

Smulor från veckan som gått:

I torsdags återinvigdes Geo-biblioteket som fått en ordentlig ansiktslyftning. Många på plats och fint program med pianospel, bokpresentationer, diktläsning, snittar och choklad. Ett behov som det digitala biblioteket aldrig förmår fylla är det av fysiska mötesplatser, analogt klingande röster och mat och dryck.

En annan av mina  debuter i veckan var den som ordförande i Vilhelm Ekmans fond, vilken delar ut tryckmedel till universitetets forskare enligt ett antal knepiga kriterier. Jag hade glädjen att lära känna ett antal forskarkolleger från alla fakulteter, och tillsammans genomförde vi ett långt men viktigt sammanträde.

Kemiprofessorn Olle Mattsson besökte boksalen och talade för bibliotekspersonalen om sin nya bok om gifter och deckare. Carolinabiblioteket kunde bidra med orginalupplagor av Agatha Christie, Dorothy Sayers och epokgörande 1700-talsverk om gifter och mediciner. Till och med gamla nummer av Fantomen förevisades, för även den vandrande vålnaden har genom åren utsatts för slemma förgiftningsförsök.