Den gångna veckan ägnades åt LIBER:s konferens i Dublin. Sammanträden, nya kunskaper, Book of Kells och möten, möten med människor. Allt utomordentligt ordnat. Till underverken hörde tekniken. Inget gick fel. Mikrofoner fungerade, fjärrkontroller presterade och power-point-presentationer rullade smärtfritt. Men så hade också arrangörerna vänt sig till den bästa leverantören i Dublin.

Rektor vid Stockholms universitet, Astrid Söderbergh Widding, talade klokt om övergången till Öppen tillgång. Det finns ingen väg tillbaka, underströk hon, och tryckte på behovet av ”dialog, dialog, dialog” i vetenskapssamhället. Jag tror hon har rätt. Stenen är i rullning och vi är nu snabbt på väg över i en  ny affärsmodell. Den blir knappast billigare än den nuvarande – men förmodligen bättre. Det är bara att hoppas att övergången befordrar forskningens kvalitet och mångsidighet.

Det som dock lämnade störst intryck var Richard Ovendens key-note-föreläsning. Ovenden är chef för Bodleian, det vill säga Oxfords enorma universitetsbibliotek. Hans tal blev något av ett ”rousing call”. Bibliotekarier är inte  bara det förgångnas väktare. De är också framtidens avant-garde.  I tider av fake news och lättraderade digitala resurser är det viktigare än någonsin att information inte bara sparas utan dessutom bevaras i sin ursprungsform. Fake news och digital manipuleringar har gjort det alltför lätt att skriva om historien. Sociala medier och annan nätpublicering behöver tas till vara. Med något av en militär metaforik manade Ovenden bibliotekarierna till ”omgruppering”. Länge har ”bevarande” (”preservation”) varit lågt prioriterat. I en ny mediasituation gäller det nu att ta tillvara och bevara informationen där ute: i ett öppet, demokratiskt samhälle behövs bibliotek och arkiv. Ovendens föreläsning bar titeln: Bits and votes: The role of libraries and archives in open societies. Applåden efter hans föredrag blev konferensens längsta.