Idag har universitetsbiblioteket återgått till normala öppettider. Carolina Rediviva slog upp portarna 8.30 och håller öppet till 21.00. Nu är huset öppet sju dagar i veckan. Det här är i linje med att universitetet gradvis återgår till campusundervisning.

Jag gläder mig över att återöppnandet sker, även om det naturligtvis är nödvändigt att alla tar ansvar så att smittan inte blossar upp. Det behövs en hälsosam mix av tillförsikt och försiktighet.

För landets flera hundra tusen studenter är biblioteken – både som digitala och fysiska rum – en av de allra viktigaste arbetsplatserna. Under pandemin har nog många insett hur viktigt det är med mänskliga möten och öppna sociala platser. Uppsala universitet vore en ganska ointressant plats utan sådana.

När jag vid åttatiden i morse gick förbi det mäktiga universitetshuset i Uppsala var många studenter på plats framför stora trappan. I små grupper gick de in genom porten. Jag föreställer mig att det var kursstart på något stort program, där man bokat den anslående aulan för sin introduktion. Eftersom aulan minst sagt är väl tilltagen är det ett rum där det finns plats även om man är många. Var det som jag misstänkte så fick de här studenterna en minnesvärd inledning på sin studier. Bladguld och röda bänkar och 1800-talslullull.

Samtidigt som jag märkte att studenterna försökte hålla klok distans, så kände jag också den märkliga och starka känslan av terminsstart. Nervositet och förväntan. Man börjar lära känna varandra. Läsåret är ännu ograverat.

Det känns som om dörrarna öppnas.