Kungliga biblioteket och de fem universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala har kommit överens om att samarbeta för att digitalisera det svenska trycket. Idag lades ett pressmeddelande ut på KB:s hemsida. https://www.kb.se/om-oss/nyheter/nyhetsarkiv/2020-01-28-600-ar-av-svenskt-tryck-ska-digitaliseras.html Vi som verkat för samarbetsprojekt av detta slag är mycket nöjda. Rimligen är det här början på något stort.

Det som händer sker inte en dag för tidigt. Sverige ligger ingalunda i framkant vad gäller digitalisering av sin historia. Med det här samarbetet finns emellertid alla möjligheter att öka takten väsentligt. Arbetsuppgiften är dock gigantisk. Det är åtskilligt som tryckts i Sverige sedan år 1483.

Vad kommer detta att innebära för de inblandade lärosätesbiblioteken? I början inte så mycket mer än att vi aktivt samverkar i styrgrupp och arbetsgrupper för att klargöra strategin framåt. Standarder behöver sättas – en väg framåt stakas ut. Och så måste det tillföras resurser. De digitaliseringspengar som idag finns räcker inte långt. Men min egen bedömning är att när de stora biblioteken nu gör gemensam sak blir det lättare att argumentera för nya och rejäla resurser för digitalisering.

Men varför digitalisera? Böckerna står ju redan i magasinen på de stora biblioteken? Just där ligger knuten. Mycket av den svenska historien är svåråtkomlig och inlåst, i synnerhet när man inte har nära tillgång till ett större forskningsbibliotek. Drömmen är att man med en knapptryckning skall komma åt vad som helst, om möjligt varifrån som helst.

Men vägen är lång. Om tillräckliga resurser tillförs kan åtskilligt av det äldre materialet rätt snabbt göras tillgängligt. För det nyare gäller upphovsrättsliga begränsningar. Rättighetsfrågorna behöver lösas och det kan ta sin tid.  Men någonstans skall man ju börja.

Vad betyder detta konkret för Uppsala universitetsbibliotek? Med våra stora samlingar och väl utvecklade digitaliseringsverksamhet har vi naturligtvis en central roll. Vi kommer att fortsätta att med all kraft digitalisera olika slag av kulturarvsmaterial (handskrifter, kartor, äldre bilder etc), men vi kommer också att lägga mer arbete på det tryckta. Man kan nog tänka sig att verksamheten kommer att växa framöver. Ett modernt forskningsbibliotek samlar inte bara material för forskningens nytta – det ser också till att det blir tillgängligt.

När den västerländska tryckkonsten uppfanns på 1400-talet skyndade man sig att trycka de centrala texter som tidigare mödosamt kopierats i kloster eller bland humanisterna: teologiska verk men också klassiker från antiken. Den nya tekniken var inte bara en epokgörande möjlighet att sprida pinfärska texter. Det var också en möjlighet att för framtiden rädda sådant som var skört, unikt eller viktigt. Den digitalisering vi idag ser liknar revolutionen för 500 år sedan. Vi har idag oerhört kraftfulla redskap att snabbt sprida våra tankar, men vi har också möjlighet att ta med oss tidigare århundradens drömmar, tankar och visioner in i  framtiden. Men för ett framgångsrikt resultat krävs god samverkan. Nu är det upp till bevis.