Överbibliotekariens blogg

Månad: november 2017

Folkbibliotek i Austin

30 november 2017 /

Den senaste texten har handlat om universitetsbiblioteken i Austin, men inte heller staden går lottlös i bokfrågor. För en månad sedan öppnade stadsbiblioteket sitt nya huvudbibliotek, imposant placerat i city. Arkitekturen är likaså imponerade, och det är inte utan att man gissar att trappsystemet är inspirerat av Harry Potter-filmerna, vilka i sin tur bör vara påverkade av Eschers berömda teckningar. Symboliken blir stark: luft och rymd för fri tankeflykt, men samtidigt svindlande, svåra och labyrintiska passager. Ganska passande för ett bibliotek.

Jag fick också tillfälle att besöka ett kommunbibliotek. Här är det bara kommuninnevånarna som får låna. Det märks att Westbank Community Library ligger  i en välmående stadsdel, men samtidigt är likheterna med ett svenskt folkbibliotek slående. En skillnad är att man har ett starkt förhållande till lokala donatorer och välgörare. Många lokala aktörer bidrar till verksamheten. En annan skillnad hänger rimligen  ihop med just detta filantropiska mönster. Man har nämligen också en antikvariat-avdelning. Biblioteket tar emot donationer av böcker, väljer ut det som är i gott skick och säljbart, och håller utbudet tillgängligt i ett särskilt rum. Intrycket var att det köps en hel del ganska ny litteratur i kommunen, och att en och annan medborgare väljer att rätt snabbt låta böckerna gå vidare i litteraturens intressanta konsumtionssystem. Platsen i hemmens hyllor är väl begränsad, även i Texas.

Utanför biblioteket satt Mark Twain i brons. Vid hans fot fanns ett tänkvärt citat: ”My books are water. Those of the great geniuses are wine. Everyone drinks water.”

I hjärtat av Texas

23 november 2017 /

Från Austin, Texas, kan rapporteras att bibliotekssituationen är god. Under en förmiddag på University of Texas Libraries hann jag inte bara lära av bibliotekschefen Lorraine Haricombe om nödvändigheten av strategiskt arbete och löpande organisationsutveckling. Hon underströk också värdet av ”assessment” – ständig mätning och utvärdering av verksamheten. Jag han  också samtala med medarbetare inom ”Scholarly communication”, digitalisering, fund-raising och ”library modernization”. Det sistnämnda kom i hög utsträckning att handla om hur lokalerna användes.

Man kan vara avundsjuk på de resurser som ställs till förfogande, oftast med studenternas bästa för ögonen. Inte minst lokalerna är imponerande, och det läggs stor kraft på att skapa tilltalande och oerhört flexibla arbetsmiljöer. Maker spaces, grupprum, scholar’s commons etc. Allt tydligen under ständig utveckling. Olika delar av lokalerna i huvudbiblioteket Perry-Castañeda är utrustade på olika sätt. Ibland tekniktungt och ständigt med varierande typer av stolar och bord. Studentarbetsplatser prioriteras framför bokmagasin.  Bakom ett hyllsektion i ett ovanligt bokfyllt hörn av scholar’s common döljer sig dock ett ”poets’ corner”.   Biblioteket arbetar nära tillsammans med till exempel ett förlag som delar ut pris till framstående studentförfattare. Event ordnas ofta, till exempel ”Research+Pizza”. Konceptet innebär att universitetet/biblioteket står för innehållet och lokala pizzaföretag bjuder på sin vara. Tydligen och fullt begripligt mycket populärt bland studenterna.

Bakom hyllan döljer sig som synes ett Poet’s corner.

 

Jag har i många år varit verksam inom retorikämnet. Därför var det alldeles särskilt spännande att se hur Institutionen för retorik och skrivande bedrev verksamhet i bibliotekets lokaler och i nära samarbete med bibliotekspersonalen. Här spetsas studenternas förmåga att uttrycka sig på olika sätt. Bland annat görs detta genom peer-to-peer-undervisning; studenter (som utbildats på området) stödde andra studenter. Arvoden utgår, och överhuvudtaget uppmuntrades studentarbete starkt inom universitetet. Med insatser vid exempelvis biblioteket får studenterna mer med sig i sina CV:n. Här hemma skulle vi säga att de blev mer ”anställningsbara”.  I Sverige behöver vi nog tänka mer på att studentarbete inte skall ses som billig avlastning, utan framförallt som en hjälp på studenternas väg till arbetsmarknaden och ett stöd i den framtida karriären. Detta görs mycket tydligt i Amerikas förenta stater. Studentens nytta står i centrum.

I universitetsbibliotekets lokaler bedrivs handledning i skrivande och presentationsteknik. University Writing Center hör till Retorikinstitutionen, och många av de som arbetar är studenter.

Lorraine är Vice-provost och Director för University of Texas Libraries. Här finns 240 anställda samt 200 studentanställda. I diskarna sitter nästan uteslutande studenter.  Räknade jag rätt så finns förutom huvudbiblioteket även sex ämnesbibliotek. Ändå är Lorraine inte chef över all universitetets biblioteksverksamhet. Långtifrån. Ungefär ett dussin bibliotek har en självständig status, till exempel det väldiga juridiska biblioteket (Tarlton), som bland annat har en konstsamling om tusen objekt. I Austin saknas som sagt inte resurser, och en eftermiddag fick jag tillfälle att besöka några  andra bibliotek inom universitetet.

Tarlton var boktungt, som juridiska bibliotek ofta är, och överallt förgylldes miljön med konst och föremål. Historiska juridiska dokument samsades med domarperuker. Märkligast var kanske den dramatiskt arrangerade dödsmasken från Englands siste bödel. Just på Juridiska biblioteket fanns som en härlig accent ett särskilt rum för ”Juridiken i populärkulturen”. Här samsades romaner och filmer med både och det ena och det andra. Notera filmaffischen till höger med  Reese Witherspoon i ”Legaly Blonde”. Filmen utspelas ju på Harvard Law School.

På Tarlton Library

”Special collections” har alltid en särskild dragningskraft. Uppenbarligen har flera av biblioteken sådana, men allra mest imponerande är förstås Harry Ransom Center, ännu ett av de självständiga biblioteken inom universitetet. Jag fick tillfälle att se insidan av byggnaden, från översta våningen och ner till källaren. Här finns filmsamlingar, kändisarkiv, inköpta författararkiv från Europa, konst, foton och så vidare. Det var ingen hejd på det hela. Gloria Swansons arkiv täckte en vägg. Houdinis affischer fyllde lådor. Robert de Niros filmkläder fyllde andra. Evelyn Waughs spår följde vi genom huset, från hans privata bibliotek till hans arkiv, foton och konst. Jag fick bläddra igenom originalmanuskriptet till  Waughs ”Brideshead revisited” (En förlorad värld).  I en mapp beskådade vi en hårlock från Goethe, och på hyllor låg väskor från kringresande magiker från fordomdags. En storartad upplevelse. Men den som inte släpps in i magasinen behöver inte gå lottlös. I läsesalen kan allt beställas fram och själva läsesalen är minst sagt sobert inredd. Flera författarskrivbord fanns utställda i läsesalen, och kanske skulle Geijers och Harry Martinsons skrivbord på samma sätt synas i den öppna biblioteksmiljön på Carolina Rediviva i Uppsala. De står båda i bibliotekets inre delar. Amerika väcker tankar.

Läsessalen på Harry Ransom Center

Dessutom fanns på bottenvåningen i Harry Ransom Center en stor utställningssal, där de välkurerade samlingarna exponeras på spännande vis. Nya tillskott till samlingarna visas gärna, och lite extra roligt var att se hur varierad en utställning kan bli utan att förlora i sammanhang.

Världens största universitetsbibliotek

19 november 2017 /

I den moderna, gränslösa världen går utvecklingen mer parallellt än man skulle kunna tro. När två medarbetare nyligen återvände från ett tio dagar långt besök i Australien hade de med sig många goda ideer om hur biblioteksutveckling bör ske. Utvecklingen är emellertid ett svar på behov som uppstått, såväl på andra sidan jorden som hemma i Sverige. Det handlar om den digitala omvandlingen av informationssamhället, där biblioteken hör till dem som först har måst lära sig nya arbetssätt, och det handlar om nya arbetsuppgifter för universitetsbiblioteken. Till dessa hör inte minst publiceringsarbete. Biblioteken är normalt en viktig aktör för hur ett lärosätes publikationer registreras och görs tillgängliga för omvärlden. Den digitala omvälvningen med Open Access och global sökbarhet lägger hela tiden mer tryck på att biblioteken skall vara informationsspridare och inte bara informationsvårdare.  Inte för inte hör ”scholarly communication” till centraluppgifterna.

Berättelserna från Australien känns igen när jag för andra gången träffar ledningsföreträdare på Harvard Library. Den centrala ledningsuppgiften är verksamhetsutveckling i en föränderlig tid, det vill säga göra det som verkligen behöver göras och inte sådant som har blivit mindre viktigt. För att genomföra verksamhetsförändring krävs ständig organisationsöversyn och ständig utveckling av kompetenser. Harvard Library, med 73 fysiska platser, 18 miljoner fysiska böcker och 900 medarbetare, torde inte vara det lättaste hangarfartyg att lägga om kursen på, men man imponeras naturligtvis av hur snabbt  utvecklingen går. Här finns ju rimligen också de skarpaste bibliotekariestjärnorna och de största ekonomiska resurserna.

På Harvard fick jag också tillfälle att besöka kolleger på Houghton Library. Här huseras Harvards oerhörda kulturarvssamlingar. (Även om Carolina Rediviva just på detta område har nog så mycket att visa upp.) Stort arbete läggs idag ner på att vidga begreppen kring vad som är värt att visa upp och intressera sig för. Just nu pågår i de ärevördiga lokalerna en utställning med namnet ”Altered States. Sex, Drugs, and Transcendence in the Ludlow-Santo Domingo Library”. Redan titeln visar att man kan vänta sig det mesta bland de affischer, böcker och broschyrer som är utställda. http://houghton75.org/?event=altered-states-sex-drugs-and-transcendence-in-the-ludlow-santo-domingo-library

Houghtons blogg är också ett bra exempel på den nära kopplingen till forskning.  Varje månad läggs det ut en förteckning över nya samlingar som katalogiserats och gjorts tillgängliga. För forskaren är det bara att kasta sig över nya intressanta arkiv.

73 bibliotek ingår i Harvards bibliotekssystem, men mäktigast är förstås Widener. Därför får denna bloggpost illustreras med detta mäktiga bygge, tillkommet som så mycket i Harvard genom en donation. Men återigen; Carolina Rediviva hävdar sig ändå rätt bra med sin gamla-världen-monumentalitet.

 

På Gotland

12 november 2017 /

I källaren i Almedalsbiblioteket på Gotland finns förunderliga ting. De finaste delarna av det gamla läroverksbiblioteket är nämligen säkert förvarade nere under jord. Just idag har har det emellertid badat i ljus och uppmärksamhet. Det är bra. Ett bibliotek som inte är tillgängligt är ju bara en tyst och nedfryst samling bundet papper, och därför behöver det ibland göras en insats.  För ett par timmar sedan öppnades därför en utställning, och vid invigningen hade jag glädjen att få medverka. En rad intressanta kortföreläsningar hölls i en hörsal, en kör sjöng, minglande genomfördes och en visning av själva huvudpersonen – läroverksbiblioteket – genomfördes. En prydlig utställningskatalog har dessutom producerats, i vilken inte bara gotländska kännare utan också medarbetare från universitetsbiblioteket i Uppsala medverkat. Dessutom hålls under under november och december ett antal föreläsningar som utgår från samlingen. (Se Almedalsbibliotekets webbsida.)

Samlingen tillhör Region Gotland och i biblioteket ingår uppemot 25000 volymer. Av dessa har de ungefär 5000 äldsta katalogiserats. Bland dessa finns till och med ett par inkunabler (Cicero och Julius Caesar), men också ett stort antal imponerande och betydelsefulla verk från den moderna vetenskapens  ungdom (Newton och Cartesius och det ena och det andra).

Almedalsbiblioteket är landets enda integrerade folk- och  högskolebibliotek. Uppsala universitetsbibliotek och Region Gotland delar på arbetet i lokalerna, och det är uppenbart att det är ett ömsesidigt befruktande samarbete. Utställningen på Gotland är ett exempel på hur folkbiblioteksverksamheten i Visby kan dra nytta av specialistkompetensen i Uppsala. Detta gläder förstås mig.

I mitt lilla invigningstal berörde jag samarbetet, biblioteksväsendets nya uppgifter, den digitala verklighetens förändrade spelplan, och faktiskt också de utbildningspolitiska satsningar som i äldre tid alltid också innebar satsningar på den vetenskapliga infrastruktur som bibliotek är. Mot slutet  försökte jag beskriva hur man möjligen kan betrakta det gotländska  läroverksbibliotek, där de äldre delarna går tillbaka till samlingarna i 1600-talets trivialskola. Hur skall man se på ett bibliotek som detta? Ungefär så här formulerade jag mig.

”Det är ett historiskt arkiv av bokskatter. Men det är också  ett material för utforskande av hur utbildning och vetenskap fungerade förr.  För det tredje är läroverksbiblioteket en viktig symbolisk del av Visbys och Gotlands intellektuella identitet – det är just dessa böcker som strävsamma ungdomar suttit böjda över i sina försök att utveckla sig själva och sitt samhälle. Biblioteket är vidare en påminnelse om att Visby sedan århundraden varit en lärd centralpunkt, om än kanske blygsammare än en del stora fastlandsstäder. Men i äldre tid forskade många lärare här så gott de hann vid sidan av sin undervisning. Ett läroverk för hundra eller hundrafemtio år sedan kan nästan jämföras med en liten högskola. Boksamlingen har vidare ett skönhetsvärde. Böcker är ”Things of Beauty”, och där överträffar de alltid sina yngre elektroniska kamrater. När ni ser ett tryck från 1500-talet: tänk på pappers- och tryckkvaliteten.  Slutligen påminner läroverksbiblioteket oss om ännu en sak: kunskap och information är inte något vi får ta för givet. Kunskap behöver alltid samlas, vårdas, försvaras och tillgängliggöras.”