Olof Rudbeck kom aldrig till Padova. Ändå finns han avbildad i ”De fyrtios sal” som en av Padovas viktiga internationella alumner.  Men om han nu nått Italien hade Rudbeck säkert gärna ägnat någon termin åt studier vid ett betydligt äldre och kraftfullare universitet än hans eget. Nu blev det så att Rudbeck på sin bildningsresa 1653 tydligen inte kom längre än till Leiden i Nederländerna. Kanske Sverige och Uppsala hade tur. Tänk om det italienska vetenskapen, solen och pastan hade fått en chans att utöva sina krafter på universalgeniet från Fyris? Då hade han kanske inte återvänt till fäderneslandet och ingen fantastisk Atlantica blivit skriven.

Hur som helst måste Rudbeck hört mycket om Padova, för uppenbarligen kommer inspirationen till Uppsalas anatomiska teater från Italiens näst äldsta universitet, grundat 1222. Jag såg Padovas dissektionsteater igår, och det skall sägas att den är ännu vackrare än den i Uppsala. Men Rudbecks teater förefaller smartare byggd med sitt nedfallande ljus från takfönstren. Här i Padova ligger teatern i halvdunkel, och jag föreställer mig att den anatom som skall föra kniven behöver någorlunda arbetsljus. En makaber men rätt sympatisk syn i medicinska fakutetens rum i Palazzo del Bo var förresten raden av kranier från professorer som donerat sina kroppar till vetenskaplig forskning. Inte ens efter sin bortgång har de velat lämna fakultetsmötena.

Inte helt oväntat är Palazzo del Bo – universitetets huvudbyggnad – en imponerande konstruktion. Det mest anslående var de 3000 vapensköldar som hängde överallt där det fanns plats. För den som sysslat med studentorganisationers historia var de särskilt intressanta. Varje sköld bär ett namn och en härkomst och är en del av den europeiska studenthistorien.  Från medeltiden till Napoleonkrigen vid sekelskiftet 1800 organiserade sig Padovas studenter i ”nationer” och dessa valde varsin ”consigliere”. Tjugotvå skulle dessa vara och de valde i sin tur rektor och beslutade om universitetsadministrationen. Det är över dessa  ”consiglieri” som det sattes upp vapensköldar. Bland studenter från alla hörn av Europa finns även danskar och svenskar, vilka normalt tycks ha hört till den tyska nationen.  (Det finns mycket mer att säga om det intrikata och komplicerade Padova-systemet  – men det här är trots allt en blogg.)

Rudbeck kom aldrig till Padova. Måhända hade han armbågat sig fram till en plats som consigliere om så skett. Det hade han säkert varit kapabel till. Men vad han visste var  hur viktigt det är att skapa en god organisation vid ett universitetet, vilken både skapar självdisciplin och medinflytande. Kanske hade hans kunskaper om italienska ”nazioni” och deras tyska motsvarigheter betydelse vid det för Uppsala-historien viktiga konsistoriesammanträdet 1663 då professorerna bestämde att nationerna i Uppsala inte längre skulle vara förbjudna. I stället erkändes de och fick var och en en inspektor som rådgivare och länk till universitetet. Mycket talar för att det var just Olof Rudbeck som kläckte den idé som fortfarande  bestämmer hur studentvärlden i Uppsala fungerar.

Så kan tankarna gå medan man förundras över hur internationell den akademiska världen var redan på medeltiden.

Knut Gyllenstierna (svensk)