Philip Larkin – den obarmhärtige bibliotekarien – har jag redan skrivit om. Men det finns fler författare som har arbetat på bibliotek. Strindbergs KB-tid känner vi ju till, men en kanske mer oväntad kandidat är Carl Jonas Love Almqvist. Visserligen brukar han ju betraktas som den svenska litteraturens mest mångsidige trollkarl. Men bibliotekarie?

När Almqvist var några och tjugo arbetade han som informator hos familjen Hisinger på Fagervik i Finland. Han fick uppleva det vanliga informatorsslitet. Visserligen satt man som informator vid det fina middagsbordet tillsammans med sin mer eller mindre begåvade elev men ändå hörde man till det föraktade tjänstefolket. Informatorns amfibieliv skildrade Almqvist många år senare i den gladlynta men egentligen revolutionära romanen Tre fruar i Småland. Här möter läsaren den unge Medenberg, som studerat i Uppsala. Han försörjer sig nu som lärare i en adelsfamilj på landet, men genom sina överlägsna själsliga gåvor kliver han snart fram som traktens ledare, och till sist skapar han ett småländskt idealsamhälle – ett kollektiv av goda kvinnor och omvända rövare. Ett nytt och bättre samhälle står för dörren när väl patriarkatet brutits ner.  Romanen en kompensatorisk gest av den Almqvist som ofta tvingades knyta näven i byxfickan, men den är också spännande, och tänka sig, när jag nu bläddrar i Litteraturbankens digitala utgåva, så upptäcker jag att Uppsala universitetsbibliotek faktiskt nämns. En mystisk chifferlapp med nio rader kråkfötter dyker upp, och de unga hjältarna kan inte förstå innehållet. Medenbergs studentvän, prästsonen Göran, undrar vad det kan vara för egendomlig skrift: ”I min ögon liknar det koptiska, hvars alfabet jag en gång skådat på Upsala bibliothek.” UUB kan alltid stå till tjänst när det gäller det främmande, mystiska och lärda.

Men nu har jag förirrat mig. Bland Almqvists informatorplikter på Fagervik ingick att sköta om herrgårdsbiblioteket, och därför tog han sig för att göra en ny uppställning och en katalog. Förordet till katalogen hör till törnrosdiktarens ungdomsverk, men till och med i denna rena brukstext möter man Almqvists romantiskt förtätade tänkande. Förordet försöker reda ut i vilken ordning böckerna bör stå på hyllorna och hur de skall ordnas i katalogen. Sagt och gjort – Almqvist förklarar intressant vilka principer han följer.

Det man fastnar för är hans metaforik. När det gäller bokuppställningen konstaterar författaren att det är bandens storlek och utseende som måste bestämma uppställningen – snyggt skall det vara. Men han fördjupar resonemanget: ”I följe härav måste böcker, om de också innehålla de skönaste och förträffeligaste saker, likväl bekväma sig att stå bakom i någon mörk vrå, om de genom sin ägares eller händelsens kapris, icke erhållit en inbindning, vars prydlighet kan rekommendera dem en plats på främsta raden. Denna plats skall däremot intagas av varje bok, som äger ett skönt band, den må för övrigt innehålla de största uselheter. Ingen må säga att detta är orätt; – ingen må beklaga att det som understundom händer i den stora världen även skall sträcka sig ända till böckernas värld. – Tvärtom vore det ganska lyckligt, om detta blott sträckte sig inom den senare.”

Gång efter gång skulle Almqvist återkomma till att se människor som böcker och vice versa. Det här blev utgångspunkten när jag i ett kapitel i boken Tre fruar och en mamsell skrev om Almqvist utifrån ett bokhistoriskt perspektiv. För honom var människan ett ”själspoem”.

Mycket kan sägas om Almqvist, och han är ingalunda uttröskad i den här bloggen. Han kommer att återkomma minst två gånger. Den ena gången kommer det att handla om Almqvists visionära dröm om Internet . Den andra gången blir förmodligen titeln ”Spökar det på Carolina?”

Den som väntar på något gott…

Smulor från veckan som gått:

I måndags agerade jag moderator på det viktiga seminariet Open access till forskningsdata – vad innebär det? Hela evenemanget filmades och länk hittas på http://www.ub.uu.se/oaw2012 (Jag gläder mig i sammanhanget åt att jag ingick i den redaktion som redan i Internets barndom la ut de textkritiska editionerna av Almqvists skrifter digitalt. Nu är samma texter läsbara på litteraturbanken.se)

Vid ett lunch-till-lunch-möte i slutet av veckan deltog jag i SUHF:s Forum för bibliotekschefer. Stimulerande möten med kolleger från andra lärosäten och värdefulla diskussioner – bland annat en visionsövning kring vad ett högskolebibliotek är år 2030.

Och i torsdags morse fick jag för första gången stå i informationsdisk. Det ingår i min kursplan för nya jobbet att lära känna alla verksamheter inom biblioteket. Ekonomikums bibliotek tog väl emot mig  vid mitt studiebesök, och jag fick utmärkta inblickar i det dagliga arbetet – bland annat bakom disken.