Överbibliotekariens blogg

Kategori: Universitetshistoria

Dörrar

20 juli 2017 /

Vad är detta? Det ser ut som Carolina Rediviva i färg och stil, men ändå känns inte huset igen. Men det finns en historia.

I de inre delarna på Carolina Rediviva står en skör gammal arkitekturmodell från 1830-talet. Den föreställer just Carolina Rediviva och är en deposition från Nordiska museet. Modellbyggaren hette C.N. Sköld och hans modell kan beses på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-80994  Den gjordes medan byggnaden uppfördes, men då var huset betydligt mindre än nu (även om man från staden inte ser någon skillnad). Från luften är Carolina idag en kvadrat. Fram till 1960-talet var huset snarare ett H och när det byggdes ett T med en väldigt kort stapel. Ett besök på Google Maps rekommenderas. Satellit-bilden är instruktiv.

Den korta stapeln på T:et var det trapphus som fanns på västra sidan mot Carolina-parken. Det är detta mäktiga trapphus som syns på modellbilden ovan, och det är i det trapphuset som studentsångarnas berömda trappmarsch företogs innan universitetshuset byggdes och Carolina inte så långt därefter byggdes om.

Idag har Carolina en tydlig entré. Den vetter mot staden och Drottninggatan. Tyvärr är kontakten med Carolinaparken betydligt svagare, men den gamla modellen påminner om att det var annorlunda förr. Det är faktiskt så att vissa av träden i Carolinaparken lär vara kvar från den ursprungliga allé som ledde mot trapphuset på baksidan.

Jag råkade skriva att Carolina har en tydlig entré. Just nu är det inte ens så, eftersom det pågår stora och spännande byggenskaper i huset. Den stora ingången kommer inte att öppnas igen förrän 2019. Under tiden fungerar dörren på norra gaveln som huvudentré.  Den dörren finns förstås också på den gamla modellen. Är det något som är viktig i en biblioteksbyggnad så är det förstås dörrar. Utan sådan blir det inget tillgång till kunskapsmassorna. Det gäller både i den analoga och den digitala världen.

Om Carolina i myt och verklighet

11 juli 2017 /

Inte visste jag att det under Carolina Rediviva finns en stenhäll. Och att det i den stenhällen finns det en  urgröpning. Och att i den urgröpningen finns det ett skrin. Och att i det skrinet finns det mynt. Och att de mynten lade Carl XIV Johan själv dit när han tog första spadtaget en vacker junidag 1817.

Medan Uppsala universitetsbibliotek om några år fyller hela 400 år är alltså dess praktbyggnad Carolina en ung dam på bara 200 vårar.

Sedan 1817 har byggnaden varit blickfånget i Uppsala och en fixpunkt i stadens mytologi. I nyaste numret av Biblis har  Peter Ejewall  publicerat ett montage av  citat om 200-åringen. Artikeln är också publicerad Open Access på DiVA:  http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1121352  Som Ekelöf-kännaren och Carolina-medarbetaren Ejewall själv säger: ”Tag och läs”.

De eleganta fotona i artikeln har tagits av Magnus Hjalmarsson, också han Carolina-medarbetare.

Johan Ways Carolina-bild från 1842 finns i Alvin http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-90918

Rudbeck kom aldrig till Padova

13 april 2017 /

Olof Rudbeck kom aldrig till Padova. Ändå finns han avbildad i ”De fyrtios sal” som en av Padovas viktiga internationella alumner.  Men om han nu nått Italien hade Rudbeck säkert gärna ägnat någon termin åt studier vid ett betydligt äldre och kraftfullare universitet än hans eget. Nu blev det så att Rudbeck på sin bildningsresa 1653 tydligen inte kom längre än till Leiden i Nederländerna. Kanske Sverige och Uppsala hade tur. Tänk om det italienska vetenskapen, solen och pastan hade fått en chans att utöva sina krafter på universalgeniet från Fyris? Då hade han kanske inte återvänt till fäderneslandet och ingen fantastisk Atlantica blivit skriven.

Hur som helst måste Rudbeck hört mycket om Padova, för uppenbarligen kommer inspirationen till Uppsalas anatomiska teater från Italiens näst äldsta universitet, grundat 1222. Jag såg Padovas dissektionsteater igår, och det skall sägas att den är ännu vackrare än den i Uppsala. Men Rudbecks teater förefaller smartare byggd med sitt nedfallande ljus från takfönstren. Här i Padova ligger teatern i halvdunkel, och jag föreställer mig att den anatom som skall föra kniven behöver någorlunda arbetsljus. En makaber men rätt sympatisk syn i medicinska fakutetens rum i Palazzo del Bo var förresten raden av kranier från professorer som donerat sina kroppar till vetenskaplig forskning. Inte ens efter sin bortgång har de velat lämna fakultetsmötena.

Inte helt oväntat är Palazzo del Bo – universitetets huvudbyggnad – en imponerande konstruktion. Det mest anslående var de 3000 vapensköldar som hängde överallt där det fanns plats. För den som sysslat med studentorganisationers historia var de särskilt intressanta. Varje sköld bär ett namn och en härkomst och är en del av den europeiska studenthistorien.  Från medeltiden till Napoleonkrigen vid sekelskiftet 1800 organiserade sig Padovas studenter i ”nationer” och dessa valde varsin ”consigliere”. Tjugotvå skulle dessa vara och de valde i sin tur rektor och beslutade om universitetsadministrationen. Det är över dessa  ”consiglieri” som det sattes upp vapensköldar. Bland studenter från alla hörn av Europa finns även danskar och svenskar, vilka normalt tycks ha hört till den tyska nationen.  (Det finns mycket mer att säga om det intrikata och komplicerade Padova-systemet  – men det här är trots allt en blogg.)

Rudbeck kom aldrig till Padova. Måhända hade han armbågat sig fram till en plats som consigliere om så skett. Det hade han säkert varit kapabel till. Men vad han visste var  hur viktigt det är att skapa en god organisation vid ett universitetet, vilken både skapar självdisciplin och medinflytande. Kanske hade hans kunskaper om italienska ”nazioni” och deras tyska motsvarigheter betydelse vid det för Uppsala-historien viktiga konsistoriesammanträdet 1663 då professorerna bestämde att nationerna i Uppsala inte längre skulle vara förbjudna. I stället erkändes de och fick var och en en inspektor som rådgivare och länk till universitetet. Mycket talar för att det var just Olof Rudbeck som kläckte den idé som fortfarande  bestämmer hur studentvärlden i Uppsala fungerar.

Så kan tankarna gå medan man förundras över hur internationell den akademiska världen var redan på medeltiden.

Knut Gyllenstierna (svensk)