Min termin börjar vid Rhône. IFLA har världskongress och det gamla brohuvudet för romarnas erövring av Gallien och Germanien översvämmas av 4000 relativt fridfulla bibliotekarier. Den första dagen har jag tillbringat på Bibliothèque Municipal i Lyon, där sektionen för specialsamlingar genomfört en session om de många förändringar som berör området. E.C. Schroeder från Yale försökte räkna upp dem. Uppifrån krävs allt mer tillgänglighet, trots minskade resurser, och det är vitalt att kunna demonstrera kulturarvets relevans – ett sätt är teknologi, ett annat delaktighet i undervisningen. Yales Beinecke Library börjar ett ombyggnadsarbete som skall leda till att antalet lärosalar i dubbleras. Att bibliotekarierna vid världens tunga kulturarvsbibliotek vill och kan undervisa framgick tydligt i diskussionerna, även om mycket tid ägnades fallgropar och utmaningar.
På ett antal institutioner finns professionsutbildning av kulturarvsbibliotekarier – bland annat just vid ENSSIB här i Lyon. Men låt oss hoppa tillbaka över pölen. Den imponerande Mark Diminution från Library of Congress gjorde klart att kulturarvsbibliotekarien behöver ha många kompetenser: förstå materialets historiska sammanhang, signifikansen hos originalmaterial, bred bildning och relevanta språkkunskaper, inte bara kunskap om ”best practices” och internationella guidelines utan också hängiven vilja att använda dem, vilja till livslångt lärande, förmåga att tillgodogöra sig teknologisk kunskap, kunskap om upphovsrätt, insikter i säkerhetsfrågor, förmåga att engagera en bred publik plus ytterligare några punkter publiken inte hann anteckna. Diminution hade rätt, men ”Var finnes denna goda cigarr?” som frågan lyder i den gamla historien.
Ytterligare perspektiv från andra sidan Atlanten gav Winston Tabb, bibliotekschef vid Johns Hopkins University. Under rubriken ”The view from the library director’s office” listade han de sex egenskaper han letade efter när han anställde ”curators” vid specialsamlingar.
1) Djup förståelse av ”recorded knowledge” 2) Djup kunskap om ett specialområde 3) Akademisk trovärdighet – kandidaten måste kunna fungera som en i universitetets lärarkår 4) Skicklighet inom det digitala fältet 5) Förmåga att fokusera och säga nej – (eller åtminstone be bibliotekschefen säga nej eftersom detta hör till chefens viktigaste uppgifter)
Den sjätte och sista punkten var kanske också intressantast. När Tabb letar specialbibliotekarie letar han efter ”a showman, a salesman”. Och det är gentemot två speciella grupper som kuratorn/bibliotekarien särskilt måste kunna sälja in sin kunskap och sitt ansvarsområde: recentiorer och potentiella donatorer. I sammanhanget skall det sägas att Tabb redan i sin inledning underströk att han kom från ett privat amerikanskt universitet. Icke desto mindre kan man fundera en del kring hans sex prioriterade kompetensfält.
Dagen fortsatte med fördjupningar inom bibliotekarieutbildningarna runt om i världen, och kring hur bibliotekarierna i sin tur undervisar. Väsentligt i diskussionerna var att specialsamlingarna på olika sätt har uppenbar potential att stödja och stärka universitetsundervisningen i övrigt. Lärorik var dagen, och jag hoppas återkomma till ett och annat: till exempel det ”levande arkiv” som i Amsterdam nu byggs över den mångsidigt verksamme 43-årige författaren Arnon Grunberg. Grunberg levererar löpande material och deltar t,o.m. själv som gästkurator inför den första utställning som nu byggs på hans arkiv.
Över hela Lyon hänger stora och anslående affischer över Bibliothèque Municipals utställning om ”skatter” – ”Trésors!”. Affischen hänger bland annat i jätteformat vid entrén. En tur genom utställningen avslutade dagen, och den franske bibliotekarien (för övrigt svenskspråkig utövare av skandinavisk folkmusik) visade makalösa godsaker ur bibliotekets samlingar. Även till dessa hoppas jag kunna återkomma. Låt mig bara få berätta att jag sett en Edith Piaff-skiva från radioarkivet 1948. Den fick säljas fritt, trots att den handlade om otrohet, men i etern fick den inte spelas. Därav de avsiktliga reporna som tystade skivan.
Lars Burman