I Falun

Det blev 35,1 grader varmt och värmerekord. En skoningslös sol härskade på den blå himlen. Sveriges varmaste dag 2014 (så här långt) inträffade i Falun måndagen 4 augusti. Vi var där. Det blev tydligen också den varmaste dagen i staden sedan mätningarna började 1860. Semesterresan genom landet bjöd alltså på en minnesvärd söndagskväll i en mer eller mindre lamslagen stad. Till och med läsning på hotellrummet innebar en ansträngning. Redan tidigt på måndagsmorgonen var återigen värmen tryckande, men istället för att skynda till en svensk badstrand besöktes Högskolan Dalarnas nya bibliotek.

Biblioteket invigdes 15 maj men jag hade då ingen möjlighet att närvara. Nu passade jag på att orientera mig om ett av de nyaste högskolebiblioteksbyggena i landet. Helt uppenbart är det konstruerat som ett landmärke, en symbolisk byggnad som framhäver Högskolan, samtidigt som den erbjuder goda förutsättningar för studier.

Pentagon-byggnaden är öppen och ljus, saknar egentliga våningsplan och fungerar istället som en högervriden spiral. Man kan ta allt sig allt högre längs trappor och lutande plan och hittar på vägen sedvanliga och välutrustade grupprum, tysta läsesalar, AV-rum, digitala resurser och traditionella böcker. Tydligen har utrymmena redan hunnit integreras väl i undervisningen. De vita bokhyllorna används medvetet som väggytor, inte bara som bokförvaring. Kafé finns förstås i biblioteket. Som alla moderna högskolebibliotek förenas tillgängliggörandet av informationsresurser med en social mötesplats. Människor är trots allt analoga.

Särskilt intressant är husets öppna centrum som liknar en amfiteater. Takhöjden är 14 meter. Här kan föreläsningar och samlingar genomföras – mitt i bibliotekets vardag. Jag tänker mig att rummet därmed får lite av en aula-funktion, förstärkt genom arkitekturen och den centrala placeringen i en läromiljö.

Det var alltså årets varmaste dag och första veckan i augusti. Ändå var tillströmningen av användare rätt god. Här som överallt annars skall väl uppsatser äntligen skrivas färdigt och resttentor läggas till handlingarna. Här skiljer sig inte stora lärosäten från mindre.

Denna del av Högskolan Dalarna ligger en bit från centrum och bakom en hög och dominerande hotellbyggnad. Behovet av arkitektonisk självhävdelse är uppenbart. Glädjande är att den relativt lilla högskolan lyckats få en tilltalande och säkert inte billig konstnärlig utsmyckning av fasaden, gjord av den danske konstnären Jeppe Hein. Ovanpå panelen av obehandlat sibiriskt lärkträ ligger ett horisontellt raster av högglanspolerat rostfritt stål, som naturligtvis skall hålla ner instrålningen av sol, men som också blir en slags symbolisk stålkorsett eller palissad kring kunskapens högborg. Den både stänger ute och bjuder in på ett riktigt lyckat sätt.

Semesterresan återupptas. Den lilla bilens AC arbetar tappert. Trots de stängda fönstren når oss röken efter ett par mil. Röklukten från den stora skogsbranden följer oss sedan genom Dalarna och Västmanland och Uppland. Den blir en påminnelse inte bara om naturens förstörelsekraft utan också om behovet av ständig vaksamhet i värnandet av alla de värden som människor bygger upp. Palissader behövs, både symboliskt och i verkligheten.