Regnet öser ur gråa moln,
termometern har nått plus sju,
ja, aldrig var det en gråare dag
än på Uppsalaslätterna nu.
Julafton liknar en blöt kompost
och man längtar till Nordlandens frost.

Så skulle en aktuell översättning kunna se ut av en schlagertext som myten påstår att Irving Berlin skrev i solskenet i La Quinta, Kalifornien, år 1940.

The sun is shining, the grass is green,
the orange and palm trees sway.
There’s never been such a day
in Beverly Hills, L.A.
But it’s December the twenty-fourth –
and I am longing to be up North.

Fortfarande ingen klocka som ringer? Ingen bjällerklang alls? Ovanstående är den sällan återgivna första versen till Berlins ”White Christmas”, låten som blev Bing Crosbys signaturmelodi och är världens mest sålda skiva. År 2002 gav Library of Congress 1942 års version en plats i The National Recording Registry. ”White Christmas” fanns med bland de första 50 utvalda inspelningarna i en samling som nu omfattar 375 nummer. Registret är en följd av The National Recording Preservation Act (2000) och inspelningarna skall vara av ”kulturell, historisk eller estetisk betydelse och/eller beskriva eller reflektera livet i USA.”

Själv tröttnade jag på den smöriga nostalgin i ”I’m dreaming of a White Christmas” redan innan jag nådde tonåren. Men för några jular sedan satte sig lillebror vid pianot och småsjöng om apelsinerna och palmerna i Kalifornien. Jag hade aldrig hört versen förut och plötsligt fick hela låten en helt annan effekt. Sockerdrömmen om julkort, grantoppar, och tindrande barn har en underbar lyster när den dröms i solskenet i Beverly Hills, rimligen med en parasolldrink vid poolkanten. Alltför ofta tvingas man kapitulera för populärkulturens skickliga förförarkonster. I filmen Shakespeare in Love utbrister huvudpersonen ”God, I’m good!” När Irving Berlin komponerat ”White Christmas” påstås han ha ropat till sig sin sekreterare: ”Grab your pen and take down this song. I just wrote the best song I’ve ever written – heck, I just wrote the best song that anybody’s ever written!”

Nå, jag vet inte jag – det blir lite mycket kryddigt och sött. Som glöggen ungefär. Men julafton tvingar trots allt fram en och annan barnslig känsla och dessutom ett dåligt samvete för aldrig skrivna julkort. Därför en tillönskan: ”May your days be merry and bright / And may all your Christmases be white.”