Den 12 februari 2016 återinvigdes Dag Hammarskjöld och Juridiska biblioteket i praktfulla lokaler på Slottsgränd 3. Tack för ett par trivsamma eftermiddagstimmar; invigningen blev både värdigt och rolig. Universitetsbibliotekets egen kör bidrog verksamt till detta. Själv fick jag tillfälle att hålla ett invigningsanförande, vilket lät ungefär så här.

Kolleger och medarbetare inom universitetet och dess bibliotek, vänner från Stiftelsen Dag Hammarskjöldbiblioteket och från Uppsala kommun, Mina damer och herrar,

När jag vaknade imorse och tittade ut så hade det snöat. Uppsala såg ut som ett alldeles vitt, fräscht och nyinbundet pergamentband. Oläst och osolkat och otolkat – alldeles nytt.

Annars brukar jag ganska sällan se Uppsala metaforiskt som en bok. Jag ser snarare Uppsala, bildligt, som ett bibliotek. Här i Uppsala finns praktfulla arkitektdrömmar och dammiga krypin – ungefär som i ett stort bibliotek. Här i Uppsala råder ordning samtidigt som det finns en ständig upplevelse av att röra sig i en svårtolkad labyrint – ungefär som i ett stort bibliotek. Här i Uppsala finns lugn samtidigt som det råder en febril och hetsig aktivitet – precis som i ett stort bibliotek. Överallt här i stan möter man människor – alla med sin historia – och ungefär som böcker bär alla dessa medmänniskor med sig ett rikt och synnerligen varierat innehåll. Här i Uppsala är det så att man inte kan döma av utsidan av människan vad som finns därinnanför. Ett slarvigt yttre kan dölja ett knivskarpt intellekt och en sliten kappa en blivande nobelpristagare. Eller ett elegant yttre ett skäligen vardagligt inre.Det är ungefär som i ett stort bibliotek – döm inte boken efter dess yttre.

Nu är den poetiska inledningen slut. Nu över till dagens ämne.
Vi skall inviga de nya lokalerna för Dag Hammarskjöld och Juridiska biblioteket, ett bibliotek som i sin tur är en del i hela det stora Uppsala universitetsbibliotek – utspritt på 11 fysiska platser men gemensamt arbetande i samma organisation och – förstås – verksamt i samma digitala moln.

Jag vill ta chansen att berätta vad ett forskningsbibliotek är idag. Jag ser att vi har fyra huvuduppgifter :

samlingsbyggande
samspel med forskning och högre utbildning
publicering
platsskapande

Kanske kan man tala om de fyra SSPP-uppgifterna. För det första bygga, vårda och utveckla samlingar – både digitala och fysiska. På detta område är Uppsala universitetsbibliotek bra, men så har vi också uppemot 400 års erfarenhet. Även vad gäller samspelet – interaktionen – med forskning och högre utbildning – och – vill jag lägga till – allmänheten – är vi bra. Ändå skulle jag gärna vilja komma dithän att vi är ännu mer närvarande i seminarielokaler och forskningslabb – här finns det vinster att skörda. Och när det gäller ett riktigt stort forskningsbibliotek – som det vi har här i stan – så räcker inte heller interaktionen med den vetenskapliga världen. Vi vill också vara i ett ständigt och fruktbärande samspel med allmänheten och spela en roll i samhället. Imorgon invigs Uppsalas vinterfestival Tusen vintrar på Carolina Redivivas trappa. Det känns riktigt.

Så kommer vi till den lite överraskande arbetsuppgiften publicering. I den nya värld som växer fram har detta trätt fram som något av en ny uppgift, även om vi länge varit involverade i ACTA-hantering och liknande. Vad jag tänker på är inte minst Open Access och digitalisering. Från den DiVA-plattform som administreras uppe på Carolina laddades det förra året ner 46 miljoner fulltexter – snacka om publicering.

Och så kommer vi till den fjärde huvuduppgiften: platsskapande. Vår uppgift är att utveckla platser för både samlingar och människor, platser som är inspirerande och effektiva. Platser där såväl själ som kropp får sitt. Det är bara att se sig kring i dessa lokaler så kan man konstatera att Uppsala universitet och Uppsala universitetsbibliotek är bra även på detta. Att komma till Dag Hammarskjöld- och Juridiska bibliotekets nya byggnad här på Slottsgränd är roligt. Inte ser man några spår av att mina medarbetare här har genomfört en av av svenska bibliotekshistorias snabbaste flyttar. Allt känns på sin plats och i värdig ordning – precis som det skall vara i Uppsala och vid universitetsbiblioteket. Lugn kvalitet – en självklarhet. Se er kring – Dag Hammarskjöld- och Juridiska biblioteket är ett riktigt gott exempel på detta. Och så är det ett gott exempel på något annat som Uppsala är och skall vara bra på – att förena historia och framtid.

Det finns massor av människor att tacka för att detta bibliotek nu återuppstått på ny plats. Byggfolk, institutioner, förvaltning och i synnerhet medarbetarna inom biblioteket som slitit hårt i projektet. Jag skall inte räkna upp några namn, men jag vill nämna flyttgeneralen och projektledaren Katarina Hjortsäter – tack till dig och tack till alla.

Nu är det dags att klippa självaste bandet. KLIPP-KLIPP Och när nu detta är gjort är Dag Hammarskjöld och Juridiska biblioteket återinvigt.