Det finns mycket att fundera över när det gäller universitetsbibliotekens framtid.
När jag var relativt ny som överbibliotekarie anordnade Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala ett seminarium, där jag och riksbibliotekarie Gunilla Herdenberg gav vår olika bilder av förändringar och utmaningar inom bibliotekssektorn. Efteråt blev det ett mycket spännande samtal där erfarna forskare från olika delar av Uppsala universitet fick chansen att reflektera över bibliotekens utveckling. Jag tror många fick åtskilliga nya tankar kring en sektor, som mer – och tidigare – än andra radikalt förändrats av digitaliseringen.
Kungl. Vetenskapssamhället utger en skriftserie, och jag blev i höstas ombedd att ta fram stolparna från mitt föredrag 2013 och utarbeta en aktualiserad artikel om tillståndet inom forskningsbiblioteken. Artikeln skrevs veckorna efter nyår, faktiskt på olika bibliotek i Rom, av alla ställen. I somras nådde boken pressarna och finns numera även tillgänglig på nätet. Den som till äventyrs är intresserad av vad överbibliotekarien i Uppsala tänker om biblioteksväsendets utmaningar rekommenderas därför att läsa ”Sju oroande perspektiv”. Den finns fritt tillgänglig på DiVA-plattformen genom http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-257584
Och vilka är då de sju oroande perspektiven?
1) Den svenska biblioteksvärlden – en gång så väl sammanhållen – hotas av splittring.
2) Avståndet riskerar att öka mellan forskning och bibliotekarieprofession.
3) Digitaliseringen ersätter inte det fysiska biblioteket. Istället är utmaningen att hantera två bibliotek – ofta med mindre resurser än man hade när man skötte ett.
4) Kunskap riskerar att låsas in genom licenser etc.
5) Mediakostnaderna skenar och nya finansieringsformer behövs av t.ex. Open Access.
6) Digital gruvdrift försvåras och behoven av stora och välfungerande repositorier/databaser ökar.
7) De fysiska bibliotekslokalernas betydelse för högre studier och forskning riskerar att underskattas.
Min förhoppning är förstås att uppsatsen skall uppfattas som något av en debattskrift, och jag har redan noterat att den laddats ner flitigt och citerats i bloggosfären.
Lars Burman