Fröding fyller 154 idag, denne märklige värmlänning/upsaliensare som tycks överleva varje litterär konjunktursvängning. Mycket av det bästa skrevs när han var som sjukast. Kanske finns det en särskild intensitet i psykisk sjukdom som ger enkelheten kraft.
En utländsk bekant började läsa svenska och lärde sig snabbt ”Snigelns visa” utantill:
Sol! Sol! skönt | lys, lys, ljus, |trög väg på grus, | se gräs grönt, | här mycket lätt | äta sig mätt. || Här inte brådt | bortkrypa vill, | här ligga still, | mums, mums, godt. || Hum, hör dån, | hum hvarifrån | är svårt hot? | stor svart fot, | bäst krypa in | i hyddan sin.
Mando Diao tonsatte den för ett par år sedan, och en live-tolkning från teve hittas på nätet. https://www.youtube.com/watch?v=hiq0uDgDefw . Så kan den också göras.
Alldeles nyligen kom dikten ut som liten Pixi-bok – fantastiska tanke! Pixi-serien är miniböcker riktade till förskolebarn och har en blandad förlagshistoria som går tillbaka till 1950-talet. ”Snigelns sång” som Pixi-bok är illustrerad av Malin Biller och snigeln har förstås Frödings drag.
Varför skriver jag detta? Dels för att Fröding uppenbarligen förblir en författare att förhålla sig till. Men också för att jag gärna förmedlar den starka känsla av närhet jag upplevde i specialläsesalen på Carolina Rediviva. Jag hade helt andra skäl att gå igenom en mapp med handskifter inom kategorin ”Vitterhet”. Där låg i god ordning originaldikter av den ene författaren efter den andre, bland annat Gullberg och Lucidor. Jag hittade den text jag sökte, men kunde inte låta bli att fortsätta gå igenom mappen. Det är ju inte helt rationellt men en liten helig rysning känner man inför originalmanuskript, helt bortsett från deras vetenskapliga värde. I sin mäktiga enkelhet är väl Frödings dikt ett bra exempel.
Lars Burman