Vad är det för likhet mellan Carolina Rediviva och Landsbokasafn Islands? Det finns förstås många likheter mellan universitetsbiblioteket i Uppsala och national- och universitetsbiblioteket i Reykjavik men jag begränsar mig till arkitekturens symbolik. Båda byggnaderna ligger dominerande på stadens höjd, de framstår som kraftfulla och fyrkantiga rätblock och de utstrålar lärdomskulturens betydelse. Ändå skiljer mer än 150 år de båda husen åt. Det arkitektoniska tänkandet är sig dock likt.
Man kan nog säga att båda är byggda som palats eller borgar. Det isländska nationalbiblioteket har till och med symbolisk vallgrav, murverk och en slags vindbrygga som entré. Vallgraven tycks dock bara vara sisådär 15 centimeter djup, men den är väl egentligen inte heller tänkt att avskräcka några fiender. Däremot blir den tysta deklarationen tydlig: ”Här vårdas viktiga och värdefulla ting”. Dock befinner sig faktiskt inte de berömda isländska medeltidshandskrifterna här, utan de finns på Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum, det vill säga Arni Magnússon-institutet i Reykjavik.
Jag är för första gången på Island och sammanträder i Nordiska Afrikainstitutets program- och forskningsråd. När jag promenerar runt i Reykjavik kan jag emellertid inte låta bli att tänka på det magnifika isländska litteraturarvet. Men jag tänker också på det isländska arv som finns i Uppsala. Bland UUB:s handskrifter är en av de glittrande juvelerna den så kallade Uppsala-Eddan, vilket skänktes till universitetsbiblioteket av välgöraren Magnus Gabriel De la Gardie. (Det finns många skäl till att han hänger i olja över mitt skrivbord.) Uppsala-Eddan är Snorres Edda – en slags handledning i skaldekonst. Den finns i tre någorlunda kompletta handskrifter, av vilka den i Uppsala anses äldst och är tillkommen vid 1300-talets början. Det finns de som gärna kallar Uppsala-Eddan Carolina Redivivas främsta skatt efter Silverbibeln.
Alldeles i närheten av Nationalbiblioteket i Reykjavik (som alltså också är universitetsbibliotek) finns en grop. Det är en väldig grop där aktiviteten är livlig. Schakt- och grävmaskiner brummar, allt till den isländska forskningens fromma. För här skall en ny universitetsbyggnad resas för Árni Magnússon-institutet och för institutionerna för isländska samt för jämförande kulturstudier. Det blir intressant att se hur det hus utformas vilket skall härbärgera Islands viktigaste nationella arv – ett samling slitna handskrifter från tidig medeltid.
Lars Burman