I Umeå var rönnbärsklasarna stora. Kanske blir vintern hård. I ett rönnbärsträd i närheten av campusområdet måste klasarna ha varit orimligt stora och tunga, för trädet hade fallit omkull och låg som en stupad hjälte, täckt av röda sår.

I Umeå deltog jag förra veckan i en nordisk utbildningshistorisk konferens. Anmälan gjordes i våras, och mycket vatten har runnit sedan dess. Mitt bidrag handlade inte alls om bibliotek, och ändå kändes det högst relevant att vara på plats.

Det var nog nästan hundra delegater på plats, som alla hade intressanta saker att förtälja om utbildningens historia. Men ibland är det nyttigt att vara uppmärksam på det som inte behandlas. Jag slogs av att biblioteken – och för den delen mediaförsörjningen i sin helhet – var ganska frånvarande. Och ändå har boken (och dess föregångare och efterföljare) ständigt varit en central resurs inom utbildningen.

Det är väl osäkert om 1800-talets breda folkundervisning skulle ha kunnat utvecklas på det sätt den gjorde utan tillgång till den allt effektivare tryckkonsten, som förmådde skapa billiga läroböcker, lämpade för massundervisning. Helt muntlig undervisning var i gamla tider ett privilegium för en aristokratisk överklass. Sådan en-till-en undervisning förekommer i princip inte längre, kanske undantagandes vissa konstnärsutbildningar.

I början av 1800-talet ställdes faktiskt frågan om man verkligen behövde de gammaldags universiteten där professorerna föreläste från katedern och studenterna skrev ner det som sades. I och med den exploderande bokutgivningen, en följd av ny billig teknik, kunde ju var och en med bokens hjälp skaffa sig den kunskap man önskade. Tillgång till informationsresurser ger makt över studierna.

Samtidigt som jag där upp i Umeå reflekterade över hur relativt lite man belyste skol- och högskolebibliotekens historiska roll inom undervisningen, presenterades den nya litteraturutredningen. Där ställer man sitt hopp om goda läsvanor till skolbibliotekarierna.

Om jag ännu en gång deltar i en utbildningshistorisk konferens tänker jag föreläsa om att informationsresurserna (läs biblioteken) alltid varit centrala. Kanske kommer jag att ta min utgångspunkt i det bokskåp som fanns i den gamla byskola jag gick i på 60-talets slut. Den lilla Dotteviksskolan låg en bit utanför Arvika, och där fanns bara två klasser – en 1-2:a och en 3-4:a. Men jag minns med glädje den underliga blandning av urmodigt läsmaterial som fanns där i det gamla skåp som alltså gällde för skolbibliotek. Mycket av det var förmodligen inte särskilt lämpligt vare sig med dagens eller dåtidens moraliska och pedagogiska mått. Men spännande var det.

Smulor från veckan som gått:

På konferensen i Umeå blev jag plötsligt inbjuden till en improviserad visning av det uppenbarligen välskötta universitetsbiblioteket. Tack för den!

Möten med Tek-Nat:s och Med-Farm:s bibliotekssamverkansgrupper genomförda i början av veckan. Gott samspel mellan brukare och bibliotek är A och O.

Idag (torsdag) har också biblioteksrådet sammanträtt. Bra möte med många kreativa ideer.