Det här skrivs innanför balkongen på Carolina Rediviva. Utanför förenas Drottninggatan, Övre Slottsgatan och Dag Hammarskjölds väg. Visserligen är Carolina en upphöjd bokborg, men ständigt tutar arga bilister på varandra i korsningen utanför. Utryckningsfordon drar förbi flera gånger om dagen.

Alla Uppsalabor känner hur Carolinabyggnaden fungerar som ett fysiskt centrum. Huset med sin mäktiga fasad skapades inte bara för att ge universitetet och dess boksamlingar praktiska lokaler. Lika viktigt vara säkert att ge verksamheten en symbolisk betydelse. Man kan tänka sig hur dominerande byggnaden måste ha tett sig i Uppsalamiljön när den slutliga inflyttningen skedde 1841. Då hade ännu inte universitetet återuppnått det studentantal man hade kunnat ståta med under stormaktstiden – ett tusental. Men utvecklingen var på väg.

Carolinabyggnaden väckte nog olika känslor. För många var det säkert ett ”äntligen”. För andra upplevdes själva bygget som en stoppkloss i den svenska samhällsutvecklingen. För några år sedan råkade jag läsa skriften Hemliga anteckningar om Upsala akademi af en gammal student. Den gavs ut anonymt 1844, men upphovsmannen hette Johan Adolf Thurgren. Bland annat ondgjorde han sig över att bygget av Carolina (och universitetets observatorium) hade omöjliggjort en nödvändig flyttning av Uppsala universitet till Stockholm. Många hävdade nämligen att universitetet borde läggas ner och verksamheten förflyttas till Kungliga Huvudstaden. Thurgren och andra menade att man med de stora byggnadsprojekten fysiskt naglade fast verksamheten i den lilla uppländska staden.

Vi skall nog vara glada för byggena, om nu Thurgren hade rätt. Hur skulle Uppsala ha utvecklats utan universitetet?

Historien påminner om betydelsen av Platsen. Ett slagord idag är ”Power of Place”, och Uppsala har sådan i en ovanligt hög grad. Uppsala väster om Fyrisån är en av de där särpräglade universitetsmiljöerna i världen: en förhållandevis liten stad med ett historiskt arv av intellektuellt och vetenskapligt liv och med samlingar och byggnader som talar. Detta måste man göra vad man kan av. Det lär vara så att stjärnarkitekters stora dröm är att få bygga ett operahus. Får man inte det är ett stort välplacerat bibliotek andrahandsalternativet. Arkitekter har ju sinne för ”the power of place”.

Smulor från veckan som gått:
På nätet hittade jag min krönika i kulturnattens programtidning. http://kulturnattenuppsala.se/programtidning-2012/ Där skriver jag mer om fysisk miljö vs virtuell.

Jag ledde i måndags mina sista möten i musei- och musikråden, två miljöer där mycket viktigt arbete gjorts för att klargöra hur viktigt det är med samlingar och kulturliv i en universitetsstad på hundralistan. Vill man vara bland de stora…
På tal om opera. Förra torsdagens operakonsert var strålande. Lyckligt samspel mellan solister från stora världen och universitetets symfonisorkester Kungliga Akademiska kapellet. Tredje part var aulan – ännu en miljö med tydligt språk.